Känner att jag har en enorm skrivarlust just nu. Vet i och för sig varför, men det är skönt att skrivandet liksom förlöser tankar. Tror det handlar om att när jag fått skriva ner något så öppnas det för nya tankar.
I och med att jag på onsdag får återse mina guldklimpar, är det en enorm aktivitet inom mig just nu. Jag pendlar mellan att känna mig övergiven och ensam, mellan hopp och sorg för att det ser ut som det gör och mellan rastlöshet och lugn. Det är som om jag ligger i träningsläger på att känna.
Åter till titeln som födde tanken idag. Under min uppväxt och mognad så har jag drivits av att prestera. Jag har nått väldigt långt och sitter i en lyckosam situation idag. Jag behöver inte oroa mig för jobb och kan välja. Jag har inte varit arbetslös på 10 år och känner att jag idag, för första gången i mitt liv har en så pass ordnad ekonomi att jag i stort sett kan göra precis vad som faller mig in inom rimliga gränser. Jobben som jag gjort sedan mitten av 00-talet har stegvis jobbat mig närmare en vision av skapande och ansvarstagande. Det var ju ändå målet runt 1993 - då jag tittade på min situation och beslutade att gå all-in på att bli den jag vill och göra det jag drömmer om.
Här kommer så essensen i min tanke. Jag är inte speciellt tillfredsställd av min position på jobbet eller jobbet i sig för den delen. Det går lite på rutin och jag får konstruera utmaningarna för att lockas med. Jag bestämmer idag helt själv och firman blir så bra som jag kan skapa med hjälp av andra givetvis, men själva grejen är att jag anställer de andra och skapar kulturen och bestämmer riktningen för firman. Jag sätter ribban för de andra och formar en kultur baserat på min vision. Bra, bra - men är det det jag vill?
Jag har hamnat
i Stockholm och bor i och för sig i ganska fint. Jag jobbar 10-12 timmar om dagen och känner mig väldigt trött. Livet i Stockholm är kanske intensivt och stimulerande, men faktum är att jag dras till Dalarna och känner mig hemma där.3-års planen börjar komma till sin ända. I oktober öppnas så möjligheten för en exit från firman, och det kanske är det som börjar göra sig påmint. Jag tittar allt intensivare på hus i dalarna. Är just nu med i en budgivning för ett hus som nästan är rätt. Men tvivlar lite i maggropen, något i det hela känns för snabbt och inte helt klart. Huset ligger precis bredvid vägen och är inte ett timmerhus med sommarängar runt om kring! Väl ett missionshus med enorm potential - men i alla fall. Jag tar inget beslut idag i alla fall. Men det var lite roligt igår kväll - jag browsade på Hemnet och såg ett hus i Torsång med älvtomt - priset skulle tvinga mig till att bo där premanent och jag lekte i alla fall med tanken.
Det är det som är grejen. Att öppna upp och leka med tanken. Att låta fantasin sätta riktning och skapa målbild värd att lockas och dras med av.
Som titeln anspelar så är det lite det jag står i. Min motivation och ambition börjar ändras. Jag söker efter omständigheten att helt förändra mitt liv och göra nytt. Någon sa åt mig i veckan apropå min rotlöshet att det kanske inte handlar om en plats som mina rötter skall planteras, utan ett möte med en människa som jag flätar ihop mina rötter med och startar familj med. Det stämmer nog. Var, vem, när och hur är liksom inget jag vet något om - men den djupa sanningen som konstaterandet framkallar i mig handlar just om det - min plats finns med en annan människa, inte på ett ställe eller en specifik plats.
Som den rikstagare jag är så känner jag lite som att det är dags för nya saker just nu. Jag behöver blicka inåt för att höra rösten lite klarare. Den lockades fram i våras i mötet med L. Sen vet jag inte var just det mötet kommer att ta vägen, men den spirande kreativiteten och djupa övertygelsen om att återigen upptäcka en ny motivation och därmed finna ambitionen som ger mig modet att förändra mina inre bilder görs sig allt mer påmind. Jag vill stå brevid någon och upptäcka en ny värld fylld av respekt och ambition.
Som ni ser så har jag flikat in mina barn. Åker och hämtar dom på onsdag. Kommer till Sverige på söndag igen och vibrerar av förväntan. Kastas mellan alla känslor som finns att beskriva - men litar på att det kommer att blir precis så där bra som det bara går - precis som allt annat jag inte riktigt kan kontrollera här i världen.
No comments:
Post a Comment