Friday, July 31, 2009

SF, barn och nya insikter

Efter en vild vecka med barnen dygnet runt har jag fått en kväll för mig själv. Skall försöka gå på Gomes på FIllmore i kväll, för att få lite distans till allt föräldrande.

Men, veckan har varit helt underbar och jag har fått agera pappa hela tiden. Jag har faktiskt haft ett eller två barn alla dagar nu i nästan 3 veckor utan vila. Jag är proppmätt på barn, men lycklig som jag nog aldrig varit förut.

Insåg också att jag inte riktigt är mogen att vara pappa på halvtid ännu.

Var upp i rätten i Torsdags och stod emot de försök exet hade för att ge mig minde nätter. Nästa gång skall jag ha dem 10 dagar i sträck, och under skoltid. SÅ det kommer att bli riktigt dyrt, då jag också kommer att behöva en bil tror jag. Men, allt skall klaras av och jag har ingen tanke på att detta är för mycket heller.

Åker hem på tisdag igen. Skall faktiskt bli skönt att få ta vara på mig själv igen. Har inte haft någon tid för mig och mitt på en hel månad och känner mig rätt trött på kappsäcken.

Hörs mer i helgen, P

Friday, July 24, 2009

Nattuggelri

Sitter vaken i natt och funderingarna inför vecka i USA går för högvarv. Till min stora olycka och idioti så drack jag en red bull i går eftermiddag och har inte sovit mer än en timme inatt. Smart jobbat!

Men, veckan i sverige med river har varit helt underbar. Vi har gjort en massa familje saker. Plockat svamp med morsan, fiskat, åkt motorcykel, åkt traktor, lekt och gått på promenad med hundarna - ja en hel massa enkla saker.

jag tror River har växt på denna vecka. han har fått bestämma själv. Tagit lite av besluten själv och kämpat med tröttheten. Han har hållit humöret uppe och gjort det fantastiskt.

Nu skall vi åka i morgon och jag ser väl kanske inte så mycket fram emot det. Jag är väldigt sliten och skall ha barnen hela veckan. I veckan skall vi också upp i rätten igen för ett extra sammanträde runt River. vet inte riktigt varför, men det blev beslutat under den sista förhandlingen och vi får se hur det går.

Men, framför allt så börjar jag längta till ett normalt liv. Jag skulle gärna vilja skaffa en partner som jag får kraft hos och får dela ömhet med. En som jag får vara svag med och söka styrka av. Det känns verkligen som det dags nu! Undrar vart du bor min vän, jag skulle gärna vilja veta.

P

Monday, July 20, 2009

Ibland så kommer dom krypande dom där drömmarna...

Jag vet att det kanske mest handlar om utmattning, jetlagg och känslostörmar. Men, idag när jag låg och sov på eftermiddagen så kom de igen.

Jag går ur bussen, genar över en parkeringen och går under fönstret. Av någon anledning börjar verkligheten gå som i slowmotion, jag försöker skynda mig fram men kommer ingenstans. Känner hur blickarna dras mot mig, alla börjar bli misstänksamma. Jag får en panik känsla och börjar skynda mig över vägen. Känner mig helt vilsekommen och ser saker om och om igen. Mitt ansikte dyker upp över allt. Jag ser mig i skepnader, och minnet söker efter en återkoppling. Jag springer över vägen och försöker hinna med bussen som sakta åker ifrån mig. Kämpar över nästa väg och känner mig jagad. Pulsen stiger, rädslan ökar och paniken börjar komma. Just som det händer så...

Jag går ur bussen, genar över parkeringen och går under fönstret. Av någon anledning...


Det är en dröm som jag drömt många gånger. Jag känner mig jagad, osäker på vad som är verklighet och sanning. Rädslan för att inte se, förstå, veta eller vara medveten om vad som händer jagar mig och jag känner en enorm rädsla inom mig.

Men, jag vet ju att den kommer tack vare min trötthet, att natt är dag och dag är natt. Twilight zone varning på hög nivå i min dygnsrytm alltså.

Men, jag tänkte som så att om jag skriver ner det här kanske den inte kommer tillbaka. Får hoppas det, för jag är nästan lite paranoid så här en timme efteråt och känner mig riktigt obekväm.

Sunday, July 19, 2009

Tillbaka i Sverige

Så där ja! Nu har vi landat (och sovit lite) i Sverige.



Jag och River satt på flygplan i nästan 20 timmar innan vi sent i går kväll kom hem till mig. resan var lång, jobbig, men i bästa sällskap. River är en seg liten krutgubbe. Han sov kanske 3 timmar sammanlagt, men höll god min och körde på hela tiden med tusen frågor.



Mot slutet av resan vart det kanske lite många "landar vi snart?", "Var är henkan?" och liknande. Men över lag så vart det inget bråk, inge gnäll, massor mer godis och allt onyttigt hela vägen. Hans kropp måste undra vad det är som pågår, men mannen är en sann Karlsson - han klagar inte utan kämpar på och är vänlig hela vägen.



Tänkte också jag skulle ladda upp lite nya kort. Det första är när vi var och köpte en varsin väska till River och Saffi - jämlikheten påtvingade en väska var! De andra är en varm dag vid glasskiosken nära Dolores Park!

Saturday, July 18, 2009

Så var det dags

Vaknade kl. 6 i morse och känner hur det kryper i kroppen. Jag och River åker till Sverige idag.

I vissa stunder undrar jag om det är en självisk gärning som inte gagnar något annat än mig själv. Men, jag inbillar mig att River kommer att må bra av att se hur och var jag bor, må bra av att få träffa släkt och må bra av att få bara vara med pappa. Jag hoppas verkligen att jag gör rätt i detta.

Jag tror det, logiken ligger bra i magen och jag behöver inte argumentera så mycket om varför. Sen känns det runt River att detta är något alldeles speciellt som händer - han får åka med Pappa på flygplanet och får packa sin väska, och får säga åt mamma och Saffi att han är ok! Lilleman växer och blir en liten man just nu - jag ser det genom att bara titta på honom.

För, det är ju så här livet kommer att se ut. Pappa bor i Sverige, Mamma i San Francisco. Barnen kommer få åka imellan och vi kommer att fixa detta också. Saffi kommer att få åka med och kommer att trivas när det är dags, hon är bara lite för liten och för tajt knuten till mamma ännu.

Så, ha en bra dag på er, det skall jag ha!

Friday, July 17, 2009

Jaha ja!

Var och hamtade sonens pass idag. Allt gick vagen, och nu ar vi pa vag till Sverige i morgon. Jag maste erkanna att jag var och ar lite nervos infor detta - men det skall nog ga bra.

Lilleman ar sa forvantansfull att han kan kissa i brallorna - man ser riktigt hur han vibrerar nar vi pratar om Sverige. Jag har forsokt att inte prata sa mycket om det tack vare att Saffi inte far folja med. Hon har fragat nagra ganger om hon far aka nagon gang - och visst skall hon det! Nar vi pratar om att hon far mamma for sig sjalv och kan agna hela veckan at att gora tjejgrejor sa lyser hon upp. Men, detta har ocksa gjort att River kanske kannt att det varit lite abstrakt med Sverige, atck vare vi inte pratat sa mycket om det.

Igar sa gick vi och kopte vaskor till dem. River tog en med piratskepp och sa pa - saffi en med fjarlilar! Men, sedan i gare har river inte slappt taget om vaskan. Idag nar vi akte tag ner pa stan och hamtade passet skulle han absolut ha med den och gick och drog pa den hela vagen. Han ar sa rolig, han var helt slut pa eftermiddagen - men vaskan var med!

Nu hem till lilla nelly och mitt eget lilla hem. SKall bli sa skont att fa visa River att jag har ett eget hem, egna saker och att mitt liv ar paralellt med deras. Sa aven att det finns normala vardagssaker hemma hos mig, och att han skall kanna sig valkommen. Kanske borde jag ha gjort iordning ett rum at honom, men det blev inte av - sa kanske kan vi gora en grej av det att satta upp en dorrskylkt med hans och mitt namn pa eller natt.

Vi har inte gjort sa mycket annat an att ata, kolla tv, akt tag och glidit omkring hela veckan. Jag har varit med dem hela dagarna och kanner mig ganska trott faktiskt. Men, allt ar for de tva som jag alskar over nagonting annat, sa kraft finns det i massor.

Nu skall jag pa mote, sen sova en lang natt innan vi satter oss pa planet igen. VI landar i Stockholm runt halv 5 tror jag pa sondag och flyger direkt till umea. Jag vet morsan att du undrar, sa ring garna vid 5 pa sondag om du vill - eller efter 7 da vi ar hemma.

Kram pa er alla, jag onskar ni kunde varit med mig denna vecka. Vadret har varit fantastiskt och idag har det varit runt 30 grader nar man statt i laa!Vinden kyler lite, och gor det hela riktigt foradiskt - man tror inte solen tar, men min nacke ar torr som fnoske!

Tack och hej, leverpastej!

Wednesday, July 15, 2009

Odmjukhet

Ursakta for att prickarna ar borta...

Jag har nu varit med barnen i flera dagar och borjar kanna att allt ar ok. River ar en sex aring som andra som borjar upptacka fantasin, saffi ar 3,5 och far lite fnatt ibland. Mitt i mellan baby och tjej kanske inte gor det sa konstigt, men regler ar till for att testas, sa aven pappas.

River ser fram emot var resa till Sverige pa lordag. Han nastan spritter av gladje nar jag berattar om min lilla katt Nelly, hundarna hos farmor och allt vi skall hinna med pa var korta vecka.

Saffi verkar vara helt fralst i pappa, jag far sa mycket uppmarksamhet att jag har fullt upp med att njuta av det!

Vadret ar fantastiskt, sol och varmt. Solbrand och uttorkad, med massor av jettlagg huvudvark.

I morgon skall vi hamta Rivers pass och kopa resvaska till bada!

En sak borjar jag verkligen forsta - om man jobbar riktigt hart for nagot finns det ingen kraft stark nog att sta imot det faktum att du kommer att fa vad som ar meningen. Sa ar det! P - tack sa mycket for dina fina kommentarer!

Tuesday, July 14, 2009

Fin fint

Hej,

Tillbringade halva dagen i parken med barnen igår. Satt på en filt och gjorde ingenting för en stund. Härligt hur det kan vara ibland. Sen blev det glass, hårklippning och presenter. River köpte power ranger och saffi köpte en tiara! Dom är roliga dom.

Så, eftermiddagen blev liggandes på golvet och långa diskussioner om vem av gubbarna som var den gode och vem som var den onde med River och fajkade örhängen på Saffi och hur fin hon var med all sin bling!

River ville ha en tuppkam, sagt och gjort blev det så! Men en som går att fixa till så att den ser normal ut om den inte står upp också. Han satt fixerad framför spegeln och fnittrade åt sig. Hans kommentar var: Är det här en riktig tuppkam?

Lille man skall åka till sverige med pappa och Saffi får mamma för sig själv - det blir nog bra det här.

Sunday, July 12, 2009

En av de punkter som påverkar mig.


Nu är jag på plats i San Francisco igen. Kom igår efter vart härifrån i 3,5 månad. Kändes skönt att få komma tillbaka och återkoppla till en del av mig. Får så är det ju, jag har levt här länge och det har påverkat och influerat mig mycket. Satt under flygresan och pratade med en kille om detta, att ens personlighet och referensram är ens eget perspektiv, och högst personligt. Det slog mig att livet i Umeå, Stockholm eller vad det en månne vara inte är på samma promisser - jag har en ganska stor värld som jag måste relatera i - barnen här i San Francisco, jobbet och lägenheten i Umeå, förhoppningsvis en sommarstuga i dalarna, jobb i Stockholm och affärsresor runt hela Europa och världen.

Det är ju oundvikligt att detta skapar en referensram som är annorlunda - barnens utmaningar lokalt i San Francisco, svårigheten att delta i en skolsituation, lärarens rapporter, jobbet i SF - jag allt som hör detta till utför jag som om det vore normalt medans jag bor och verkar i Umeå.

Vet inte riktigt vart jag vill komma, men det känns som en pollett trillat ner runt mitt livs perspektiv och min förmåga att ha relation till alla dessa platser samtidigt.

Idag skall jag möta upp barnen runt halv 5, 5 och äta middag. Skall bli så otroligt skönt att få krama dom och leka lite. tror vi äter, sen blir det lekplatsen bakom biblioteket en stund. I morgon bitti kommer dom över till mig före 9 och vi skall tillbringa dagen ihop. Får se om det blir någon utflykt i veckan, men pass och resedokument skall avhämtas så det kanske inte blir några stora utsvävningar - men nått skall vi hinna med.

Ha det så bra, jag får ta lite kort och lägga ut i kväll eller så. Ha det lika bra som jag skall!

Tuesday, July 7, 2009

På väg...

Då var jag på väg igen. Åker just nu till Dalarna och skall hälsa på morsan, gå på Bingsjö stämman och köra lite enduro. Sen på Fredag åker jag till Stockholm, för att åka vidare till barnen och San Francisco på Lördag. Ojoj va skönt det skall bli att se dem nu, det var över 3 månader sen och alldeles för länge.'

Men, jag känner att jag även är på väg på något annat plan också. Har bestämt mig att gå ur kuvösen lite och skapa nya bekantskaper. Behöver göra det så jag inte blir indragen i mer sörja med folk som inte gör vad det ska. Vilket är dags, så här 1,5 år senare av stabilitet och lugn.

Sen kände jag ytterliggare en vägpil slå in i mig igår - jag fick ett mess av en väldigt viktig kvinna. Någon från förr, som kanske inte var med under tiden det blev fel, men vill fortfarande kännas vid mig. Jag fick beröm för min förmåga att analysera och jobba med mina saker och kunde faktiskt ta emot det. Det var nog första gången som jag bara accepterade och inte borstade bort det med tankar om vad jag kunde gjort bättre. Så, även där är jag på väg.

Puss, kram och kläm i stjärten då! Och må dina värsta fienders kameler inte finna vatten.

Friday, July 3, 2009

Vill ju så gärna

Efter allt som hänt kommer jag inte ihåg så mycket. Bilderna är svaga, förnimmelsen skapar oro och en känsla av distans och sorg.

Undrar om alla bilder någonsin kommer att komma tillbaka? Kanske är det någon där uppe som skyddar mig från att någonsin få ta itu med det värsta. Jag hoppas och tror det i alla fall.

Vet inte riktigt om jag skulle orka med att helt förstå alla skeenden och konsekvenser. Alla bilder jag har i huvudet, all rädsla som farit genom kroppen, allt adrenalin som legat där och pumpat och pulserat.

Idag är det i alla fall en lycklig tid. Jag börjar se resultaten av mitt arbete i mitt liv. Lugnet och ron som jag idag har är nytt. Hoppet som växer inom mig är starkt och känslorna jag vågar känna skapar en lugn och en harmoni.

Det är dags att komma ur mitt skal och öppna mina vyer. Söka nya vänner och etablera ett liv byggt på den människa jag är idag. Etablera kontakter baserade på min person, mitt sätt att vara och mitt nyfunna mod. Känner det efter den här veckan att jag måste bryta banden lite i alla fall - skapa en ny situation byggd på verkligheten som den ser ut, inte vad min historia säger.

Jag är säker på att det kommer att bli bra, nu skall jag iväg på semester och vara med min barn i 3 veckor. Jag kommer att komma tillbaka fylld till bredden med kärlek, värme och glans - det brukar vara så

Semester och eftertanke

Nu äntligen. Jag gick idag på semester och skall vara ledig i nästan 5 veckor. Länge, länge - men ack så jag har förtjänat detta. Jag har under våren jobbat 3 jobb och har äntligen nått fram så att jag kan ta ledigt och vara lugn med det. Jag har även skrivit kontrakt för hösten, vilket gör att jag kan slappna av och vila nu. Inge oro och ingen känsla av vanmakt - bara känslor av tomhet och kärlek.

För det är ju så det är. Jag skall åka till San Francisco om en vecka och vara med min underbara små barn en vecka. Vi skall hänga ut varje dag och flera nätter. Jag har inte planerat så mycket, utan det får visa sig. Jag tror barnen kommer må bra av att bara få vara också. Lugna, långsamma promenader som gör att dagarna går och lugnet infinner sig.

Sen, på lördag om två veckor skall jag och River åka till Sverige en vecka. Vi flyger direkt till Umeå så han får komma hem till pappa och se hur jag bor, hälsa på Nelly och spela fotboll på gräsmattan. Sen åker vi till Farmor och kusinerna, för att sen åka tillbaka till mamma och Saffi. Den veckan sover dom mest med mig och vi får nästan 10 dagar tillsammans och får mycket tid att bara vara igen. Kanske en utflykt till ett vattenland eller så - men inget stort.

Sen åker jag hem, vilar några dagar och tillbaka till jobbet.

Thursday, July 2, 2009

Kompromisser, besvikelser och ilska

Igår var en omtumlande dag. Dels började den med en massa ilska runt besöken med barnen och det vanliga bråken och allt som hör till. Under eftermiddagen och kvällen så klev jag i och började bråka och gorma i telefon, och ilskan bara växte.

Till slut fick jag en känsla att jag måste bryta och prova något nytt, för jag kände igen situationen, såg resultaten och kunde se att det bara ledde tillbaka till domstolen där bråken och sprickan blir djupare och djupare.

Till slut tog jag chansen och gick med på hennes förslag om att korta första veckan med barnen med en natt. Jag orkade helt enkelt inte bråka mer. Till min förvåning var det det som öppnade upp det hela. helt plötsligt erbjöd hon mig en och en halv extra dag i slutet av min andra vecka och tyckte att det var ok.Så, även om jag har till viss del rätt till den där extra natten, så förlängde jag det hela i stället. Så, det var kompromissen.

Besvikelsen kom sen efter det att jag pratat färdigt med exet i telefon. Min bäste vän ringde och hade åtagit sig att vara budbärare för någon. Besvikelsen kom då någon yngre har misstolkat mina signal och trott i sin självcentrering att jag stött på henne och hon på så sätt blivit brydd över detta. Detta skulle ha hänt i en gemenskap jag hör till och sånt här uppstår. Efter att ha rannsakat mig själv och pratat med en av de tjejer som jag faktiskt stött på kände jag att jag faktiskt är oskyldig till detta - och att det är en miss-tolkning som den här personen har ansvar för, inte jag. Besvikelsen blir också riktigt stor till den som skickar budbärare och inte har råg i ryggen nog att ringa mig och klara ut detta. Skit dåligt.

Ilskan kom sen under natten. Min bäste vän sårade mig och gjorde mig besviken. Jag skall messa honom nu och berätta detta för honom. Låg vaken till halv 4 i morse och rannsakade mig själv och kan inte för ett ögonblick se en situation som kan ha skapat detta.