Vill ju så gärna

Efter allt som hänt kommer jag inte ihåg så mycket. Bilderna är svaga, förnimmelsen skapar oro och en känsla av distans och sorg.

Undrar om alla bilder någonsin kommer att komma tillbaka? Kanske är det någon där uppe som skyddar mig från att någonsin få ta itu med det värsta. Jag hoppas och tror det i alla fall.

Vet inte riktigt om jag skulle orka med att helt förstå alla skeenden och konsekvenser. Alla bilder jag har i huvudet, all rädsla som farit genom kroppen, allt adrenalin som legat där och pumpat och pulserat.

Idag är det i alla fall en lycklig tid. Jag börjar se resultaten av mitt arbete i mitt liv. Lugnet och ron som jag idag har är nytt. Hoppet som växer inom mig är starkt och känslorna jag vågar känna skapar en lugn och en harmoni.

Det är dags att komma ur mitt skal och öppna mina vyer. Söka nya vänner och etablera ett liv byggt på den människa jag är idag. Etablera kontakter baserade på min person, mitt sätt att vara och mitt nyfunna mod. Känner det efter den här veckan att jag måste bryta banden lite i alla fall - skapa en ny situation byggd på verkligheten som den ser ut, inte vad min historia säger.

Jag är säker på att det kommer att bli bra, nu skall jag iväg på semester och vara med min barn i 3 veckor. Jag kommer att komma tillbaka fylld till bredden med kärlek, värme och glans - det brukar vara så