En vanlig söndag - tror jag?

Sitter och funderar lite på vad normalt är egentligen. Hur mår man när det är ok? Finns det någon skala av reaktioner och känslor som manifesterar vårt mående.

Jag mår ganska bra. Känner mig lite darrig och flackande i blicken efter allt resande. En kompis sa det igår - att jag kändes flackande eller ostadig på nått sätt. Känner liksom en rotlöshet inom mig som kommer efter att jag rest omkring i stort sett i 4 veckor nu. Kom hem i Fredags kväll och kände att det nästan gjorde ont i kroppen.

Efter en långpromenad med A så kände jag att i alla fall cirkulationen kom tillbaka och jag fick frisk luft. 3 timmar i kylan kanske inte var optimalt hur hälsosynpunkt, men det känns bra nu i alla fall. Jag skulle gärna vilja åka till simhallen, men känner en liten förkylning som ligger och vill liksom inte låsa fast den i kroppen med att ta ut mig i bassängen och bastun.

Annars är funderingen om vad som är normalt mest fokuserad på förhållanden. Till mig själv, till vad jag kan, till andra och förväntningar. Mycket av mitt liv har handlat om snabba reaktioner och krishantering. Jag ser det som en bra kunskap och färdigheter som jag inte skulle byta för något. Men nu när det mer börjar handla om en mogenhet i allt möjligt så är det inte reaktioner som behövs, utan aktion. Förberedande arbete och med långsiktiga förväntningar.

Känner förresten att det är ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv att flytta tillbaka till Falun. Känns som jag hör hemma här och har mina rötter här. Jag får en massa existentiella signaler från detta och stoltheten över mig själv har börjat växa väldigt mycket.

Idag känns det som jag i alla fall landat. Var hemma hos morsan och käkade god mat i efter middags, tog sen en tupplur på en timme och sitter nu här och funderar om jag skall ta en kvällspromenad. Tror inte det blir av idag, utan jag tar en i morgon, eller kanske tar mig till simhallen till och med.

Har egentligen inte så mycket eller stora funderingar, men ville bara förmedla att jag har det ganska normalt. Trött och sliten efter en lång resa, men hoppfull och tacksam för att jag snart tar min 3:års medalj. 1 Mars 2008 började mitt nya liv som jag är tacksam över och tar på största allvar.

Hej.

Hemma bäst

Kom hem igår natt efter 36 timmars resa. Gick på flyget i Los Angeles och Disneyland på måndag lunch svensk tid och kom hem sent Tisdag kväll. Känner i kroppen att jag är trött och sliten. Men, oj va skönt att det är att vara hemma.

Det har varit underbart att se barnen. Vi hade det fantastiskt på Disneyland, även om exfrun var med. Hon och jag kom bra överens faktiskt. Ända tills jag skulle säga hejdå på flygplatsen, då kom den dåliga sidan fram igen med sura kommentarer och tvära kast i planerna. Helt plötsligt skulle jag snabbt säga hejdå och gå, och jag blev givetvis väldigt irriterad. Men, jag försökte hålla mig lite kort och sa hejdå och gick.

Efter ett tag så slog det mig att det hon visade var något helt annat i stället, hennes reaktion var mer en reaktion än en dålig avsikt.

Det var första gången på 4 år som vi tillbringade mer än nån timme i samma rum. Nu bodde vi i angränsande hotellrum och umgicks dygnet runt. Jag kände att hon kanske blev påmind om en sorg av att umgås och reaktionen var inom henne och hur hon hanterar sina känslor för mig, eller minnet av det som var eller vad det nu var.

Det blev klart för mig att jag behöver vara ödmjuk i detta. Kanske inte säga så mycket, utan inte kräva mer just nu. Ligga lite lågt för att låta hennes känslor ebba ut och så.

Det är en viktig läxa som jag måste ta åt mig. Jag har haft som vana att kräva perfektion av andra och deras beteende. Jag behöver förstå det större i varje given situation och se bakomliggande orsaker till en annan människas handlingar. Ödmjukhet mot andra.

San Francisco on my mind...

Hej alla,

Sitter och njuter av barnens närvaro. Har varit här sedan i fredags och börjar känna att jettlaggen har gett mig sig och dimman lättat. Skönt.

I morgon skall vi, tillsammans med exet åka till Disneyland tillsammans till måndag, då jag sätter mig på planet hem till Sverige igen.

Veckan har faktiskt gått bra. Lite hårt med tidiga mornar, då jag vaknar runt halv 5 på morgonen, men i och med att jag går och lägger mig med barnen vid halv 9 så blir det tillräckligt med sömn i alla fall.

Känner att hjärtat fylls upp av barnen och deras ständiga undran över hur allt och inget fungerar. Vi har länga diskussioner om allt från gula bilar till Disneyland, från läxor till vem som kan hoppa längst. helt underbart att se dem växa upp.

Jag hörde från en terapeut till River att han accepterat att pappa bor i Sverige, han reagerar inte så mycket när jag åker och vet med sig att jag kommer tillbaka. Saffi har inte riktigt sett något annat i hennes lilla femåriga liv, så hon tar det med en axelryckning. Känns skönt att alla mina resor gjort det ok att jag bor där. Känns som en klump lämnat mitt bröst lite.

Det är ju faktiskt så att detta har gnagt i mig en längre tid, frågan om barnen kommer att acceptera och bli ok med att jag bor i Sverige. Jag har hållit tillbaka känslor mot människor och platser i Sverige för att jag reserverat en lite procent om det skulle vara så att jag måste flytta tillbaka för barnens skull. Men nu känns det som det är ok, och jag kan ta lite ytterligare steg i att landa i Sverige.

Annars är relationer högst på mig att göra lista. Jag har lärt mig under de sista åren hur jag måste ändra mig i intimitet och närhet, och kan säga att jag faktiskt tvättat bort det gamla obehaget som fanns med historien. De två relationer jag haft det senaste året har haft mer öppenhet och närhet från mig än vad jag någonsin klarat av tidigare. Det känns som jag börjar bli redo att skapa en riktigt djup och nära relation med närhet, tilltro och framtidsplaner i igen - det ni!

Nu skall jag springa och hämta tvätten. Hej svejs i lingon skogen.

Nya tider, nya tankar

Tack SaRa, det är nog som du säger - jag borde kanske skriva igen.

Sitter just nu i San Francisco och är med barnen. Klockan är 6 på morgonen och vi skall strax börja med frukost. Sista dagen i skolan för den här veckan, och alla väntar på att Fredag skall komma. Disneyland står på schemat.

För barnen är det givetvis riktigt stort och spännande, för mig ligger spänningen i att jag skall åka på semester med ex-frun. Vi skall alla fyra åka dit och gör det hela för barnen.

Jag är lite nervös inför det, men har bestämt mig att det kommer att bli bra och livet fortsätter som vanligt.

Jag måste säga att jag mår riktigt bra för tillfället. Jobbet flyter, jag har frid i själen och har avslutat en relation under hösten som var betungande. I och för sig var hon vacker som en sommarnatt, men svarta hål i tillfrisknandet döljs inte med ett vackert yttre.

Jag känner mig ganska vuxen också. Dras inte med i en massa lockelser och begär - har ganska lugn tillvaro med fokus och frid.

Jaja, jag har en massa att skriva om, men jag får återkomma snart.

P