Kom hem igår natt efter 36 timmars resa. Gick på flyget i Los Angeles och Disneyland på måndag lunch svensk tid och kom hem sent Tisdag kväll. Känner i kroppen att jag är trött och sliten. Men, oj va skönt att det är att vara hemma.
Det har varit underbart att se barnen. Vi hade det fantastiskt på Disneyland, även om exfrun var med. Hon och jag kom bra överens faktiskt. Ända tills jag skulle säga hejdå på flygplatsen, då kom den dåliga sidan fram igen med sura kommentarer och tvära kast i planerna. Helt plötsligt skulle jag snabbt säga hejdå och gå, och jag blev givetvis väldigt irriterad. Men, jag försökte hålla mig lite kort och sa hejdå och gick.
Efter ett tag så slog det mig att det hon visade var något helt annat i stället, hennes reaktion var mer en reaktion än en dålig avsikt.
Det var första gången på 4 år som vi tillbringade mer än nån timme i samma rum. Nu bodde vi i angränsande hotellrum och umgicks dygnet runt. Jag kände att hon kanske blev påmind om en sorg av att umgås och reaktionen var inom henne och hur hon hanterar sina känslor för mig, eller minnet av det som var eller vad det nu var.
Det blev klart för mig att jag behöver vara ödmjuk i detta. Kanske inte säga så mycket, utan inte kräva mer just nu. Ligga lite lågt för att låta hennes känslor ebba ut och så.
Det är en viktig läxa som jag måste ta åt mig. Jag har haft som vana att kräva perfektion av andra och deras beteende. Jag behöver förstå det större i varje given situation och se bakomliggande orsaker till en annan människas handlingar. Ödmjukhet mot andra.
No comments:
Post a Comment