Sidovinster och ljusa horisonter

Börjar på allvar känna av effekten av att ha gjort ett grundligt jobb med mig själv. Dels tar jag mig friheten att ägna mycket tid åt mig själv och vila, dels får jag massor av saker gjorda som jag under en längre tid skjutit upp.

Vet inte riktigt hur det blivit så här, men skönt är det. Jag satt igår i 5 timmar och gjorde färdigt massa pappersexercis runt firman som jag skjutit på i ett halvår. Bara en sån sak, som att ha tålamodet att få det gjort - och att det handlar om ekonomi som jag nästan haft allergi mot tidigare. Men, Klart och betalt! Skönt.

En annan grej handlar om barnen och underhållet. Jag fick mail från domstolen i USA och fick dommen. Det blir ganska dyrt, men det är, och det måste jag komma ihåg, relaterat till min inkomst och är baserat på det. SÅ, 28% av min inkomst blev det. Det blev också retroaktivt från första mars, så jag betalade allt till om med sista juli igår och får bara acceptera vad det blir nu. Får väl hoppas att Exet också gör det.

En annan sak är att min integritet börjar bli riktigt stark. Jag gör som jag vill och orkar. Jag anpassar mitt liv efter känslan och sätter de gränser jag vill för att skapa långsiktighet. Det har ju inte alltid varit så, jag har gett till andra och suttit och väntat på att få tillbaka - men det kanske inte kommit tillbaka på det sätt jag trott och har som ett resultat blivit besviken. Men, om jag vill vara hemma själv så är jag det, punkt slut.

Avslutningsvis kan jag berätta att katten nu börjat betala hyra! I natt kl. halv 1 så gick jag och försökte locka in katten på baksidan. till min förvåning så kom han bärande på en stor fågel. Det var en vuxen svala som han lagt bredvid trappan till balkongen och satt där så stolt. Jag var ju tvungen att slänga den i soporna, och var tvungen att säga åt honom att han får allt jaga råttor i stället - fåglarna är alldeles för söta och fina. Mitt samvete fick sig en stor törn, för när jag slängde fågeln i soporna hörde jag en massa småfåglar skrika och fick bilder av föräldralösa fågelungar i huvudet som svälter ihjäl. Jag tror inte grannarna tycker det är ok om jag börjar klättra i träd för att mata dom, så jag hoppas det finns en förälder till för dem. Förlåt fina fågel, katten ville bara vara snäll - men det bidde fel.

Väldigt somrigt

Har funderat ganska mycket på livet de senaste dagarna. Har i och för sig inte riktigt kommit fram till något, och det är kanske det som är poängen i det hela. Lugnt och fint har sommaren svept sig runt mig och jag börjar finna stiltje i själen.

I och för sig har jag gått och varit sjuk i några veckor. Rosslig, och feber frossa om vart annat. Känns lite som jag har nått som inte rätt. Jag var ute och sprang för några veckor sen och blev riktigt kall på bröstet och tror att det handlar om det - men jag vet inte riktigt.

Nu är det mindre än två veckor till jag åker över och hämtar River. Är faktiskt nervös att det kommer något försök från exet i sista stund att förhindra detta - så har det faktiskt sett ut innan. Men, jag har beslutat att jag inte skall provocera fram någon situation där jag får veta, utan vara beredd på att det kanske kan hända och leva lite i nuet bara. Det är ju så att jag också är skyldig till mycket av våra bråk och försöker förändra mina beteenden, så här är ett gyllene tillfälle. Låt inte min rädsla skapa en situation där ilska och frustration gör att det falerar.

Nej ni, ut i solen och ät lite glass - själv skall jag jobba lite. Har 3 dagar kvar som skall spridas ut över veckan.

Sista rycket

God morgon. Vill först säga grattis till min kära mamma - du blir yngre för varje dag!

annars känns det lite som jag är i ett sista ryck innan semestern. Skall skriva färdigt en text denna vecka och lämna över den på Fredag, sen är det planering och beslut för den andra firman inför hösten nästa vecka. Sen så...den 7:e så går jag på semester i 4 veckor, kanske 4,5. Det är första gången i mitt liv tror jag som jag har en så lång sammanhängande ledighet. Skall bli skönt.

Skall åka till USA den 12 Juli för en vecka med båda barnen. Sen den 18:e skall jag och River åka till Sverige en vecka. Sen den 26:e åker vi båda tillbaka för att tillbringa en vecka till med Saffi - och sen tillbaka till Sverige den 5:e augusti. Vilken sanslös reserutt. Jag tror jag kommer att flyga motsvarande 1,5 varv runt jorden - men det är ok.

Jag är bara lite rädd att det inte blir så mycket vila med all jetlagg, men jag kommer inte jobba i alla fall, så det skall nog gå bra.

Nej, nu är jag i framtiden igen. Här och nu är allt faktiskt riktigt bra. Jag har tagit igen mig efter inventeringen och börjar få tillbaka lite ork. Jag hade en halv plan om att åka och träna igår, men det bidde inget av det. Får se hur det går idag.

Nej, ett lyckligt, stort och brett leende till er alla. Glad sommar, för nu är den här!

Lungt och fint

Livet har förändrats i helgen. Jag känner det, det är något fundamentalt som har hänt och mina framtidsutsikter har blivit väldigt positiva.

I Fredags och lördags satte jag mig ner med en vän och gick igenom hela min inventering. Vi satt i 5-6 timmar och gick igenom allt som jag skrivit.

Under resans gång pratade jag om saker som jag aldrig yppat till en människa tidigare. Jag erkände rädslor och situationer som skapat total blockad i mig. Jag erkände mina avsikter och berättade om mina mönster.

Nu så börjar det göra skillnad. Under lördag och söndag var jag så bräcklig som jag aldrig varit förut och erkände att jag mest av allt bara behövde ta det lungt och vila.

Sakta men säkert börjar det så nu sjunka in. Jag känner en frihet och en styrka runt mig som person, mina avsikter och mitt sinnelag. Jag har en avsikt att rensa och har gjort ett riktigt bra jobb med detta. Befrielsen är total.

På ett sätt känns det som jag vill ta alla i min famn och krama er, för jag har så mycket känslor i mig som jag aldrig tidigare känt på. Men, jag är nog mest av allt befriad från en dålig självkänsla och känner ett starkt behov av att öppna upp och bjuda in.

Så, midsommar har varit helt underbart och jag har investerat i mig själv. Det här kommer att bli jättebra, och jag kommer att kunna bryta min ensamhet. Jag börjar bli modig och vågar stå med rak blick, rädslor i schack och önskningar. jag tror mig kunna slappna av och finnas närvarande och erkänna min rädslor inför allt som handlar om närhet och tillit. Nu ni!

Fortsatt ide

Jag sitter bara hemma nu för tiden. Ingenting känns som om det är intressant och jag trivs nog bäst med mig själv. Jag vet inte riktigt varför det är så här - men det är ok i alla fall.

Fick en ide att jag skall ner och köpa nya allergitabletter och se om det är dom som påverkar mig så här. Vore ju skoj om det var så.

Men annars är det bara lugnt. Jag skänker i alla fall ganska mycket tankar både till Ullis och pappa just nu - för det är tomt efter er.

Åsså är jag ganska stolt för tillfället - river lärde sig och cykla utan stödhjul i helgen. Han kvittrade som en fågel när han berättade, och stolt som en tupp. Ooj, det är jag också - mannen har lärt sig att cykla.

;-)

Färdig!

Jag har precis skrivit färdigt det 5:e. På Torsdag skall det lämnas över - faan va jag är bra.

Ni skulle bara veta vilken glädje som sprids inom mig. Nu skall jag sätta mig ned och fundera på vad jag gjort en stund. Och njuta...

P

Funderar och inte

Sista veckan har jag varit så trött, så trött. Sovit, vilat och tagit tupplurar om vartannat. Känns som jag har en ändlöst behov att av vila. Kanske är det så också, att jag i och med min inventering processerar en massa saker som legat och pyrt under ytan och nu kommer fram och tar musten ur mig.

Det är ju ganska ok i alla fall. Jag klagar inte, mår inte speciellt dåligt och trivs med vad som händer. Jag känner en ödmjukhet kommer smygande. Ett lugn och en saklighet i livet. Jag känner även att jag inte behöver göra så mycket, eller blidka andras behov. De som vill nått, kommer fram och säger så, jag måste lita på det. Just nu har jag inte kraften eller önskan att vara speciellt social - och det är ok.

Jag känner att jag trivs med insidan idag. Lugn och fin - gamla bilder kommer upp och jag reagerar knappt. De sveper förbi och gör sig påminda, men sen flyger de iväg och lämnar inga spår. Det är just detta som har hänt, spåren suddas ut och livet börjar bli enkelt. Vad jag gör idag kommer att prägla min dag idag, inte så att min historia och skuld kommer att fortsätta slå på mig från morgon till kväll och berätta hur dålig jag är, eller hur misslyckad jag är.

Det där med relationer, närhet och ansvar kanske inte riktigt är nått jag löst. Känner latent dåligt samvete för de som jag kommit nära, men tillåter mig själv att vara som jag är och bearbeta detta just nu! För på fredag skall det städas i Patric. Jag skall berätta omfattningen av all min psykiska skam och skuld för en medmänniska och lämna över resultatet till framtiden.

Snart, så snart kan jag befrias från skuldens kvicksand och skammens mörka vrå. Inte för att jag gjort något idiotiskt på lång tid nu, men jag har skapat en massa beteenden som gjort att jag missat konfekten och av rädsla valt fel saker och fel relationer.

Ibland undrar jag varför just jag fått denna uppgift i livet. Varför måste jag vara medveten om att nått inte är rätt och därmed få ansvaret att förändra. Ibland kan jag längta till en annan verklighet, en där problemen inte känns, en där rädslorna kunde skjutas bort. Men...så här är det och jag tar helt och fullt mitt ansvar i dag också!

Nu blir det Pannkaka med nyinköpt jordgubbssylt och strösocker tillsammans med Nelly!

ps. Jag fattade en stor grej igår. Genom att jag skaffat en katt har jag oundvikligt öppnat upp för affektion. Jag småpratar och kelas med Nelly hela dagen lång. Det var kanske därför, att jag skall lära mig att knyta känslomässiga band igen - även om det handlar om en katt! Men, man skall ju börja någonstans.

Sambo

Sagt och gjort - Nelly följde med hem och är numera herre i mitt hus. Känns som vi skall få det ganska bra vi två - han glider redan omkring och kollar läget lite. Ingen oro, eller klagande - bara softar och purrar lite.

Vi tog faktiskt en liten tupplur på soffan ihop redan, båda två blev nog lite trötta av allt stohej.

:-)

Skaffar nog en katt

Jag tror jag skall skaffa en katt! Satt på blocket igår och funderade om jag skulle köpa en hundvalp. Men efter lite eftertanke så pallar jag inte i nuläget att ta hand om en hund. Men, min impuls-vana trogen så bläddrade jag vidare och fann att Nelly som är 6år inte får bo kvar hemma. Bilden säger mer än tusen ord, och efter 6år tror jag att han har lugnat ner sig och kan vara ganska soft!

Skall åka och hälsa på kl. 5 i eftermiddag så får vi se om vi blir polare. Vad tror ni, bra ide?

Befrielse och tillgångar

Jag har vänt runt det där hörnet. Kände det idag. Jag har jobbat och jobbat på att titta på de mörka vrår som finns och fick äntligen sätta p för grävandet. Det blev runt 30 sidor skrivna på dator.

Jag pratade med en vän på kvällen och då slog det mig att jag gjort detta helt av eget behag, och drivs framåt av egen maskin. Jag har gjort det så grundligt att jag öppnat upp för den riktiga förändringen. Jag har också gjort det med motivationen att släppa mitt tidigare giftemål och inte upprepa samma mönster igen.

Men nu så är det dags att fokusera på mina tillgångar och se det goda. Jag satt och skrev en stund och kände glädjen sprida sig. Lättnaden runt att få vara helt ärlig inför mig själv, och faktiskt säga som det är inte hur jag vill att det skall vara.

Befrielsen kommer nog när jag får lämna över det, men lättnaden har redan börjat komma. Jag skall försiktigt njuta av denna stund och inte känna stress, press eller några måsten. Jag lämnar framtiden öppen och insuper lättnaden över att söka förlåta och försonas med vem jag är och allt det där som hände som kanske inte var någons fel. Det är inte mitt ansvar att må dåligt, tvärtom - jag skall söka lycka och glädje och välja bort situationer och konstellationer som skapar oro.

Appråpå det, jag pratade med en annan kille runt det projekt jag skrev om idag. Mina farhågor om attitydsförändringen är sanna - jag skall nog inte jobba mer med dom efter detta åtagande. Signalerna är riktigt starka att det är en gruppering av idetjuvar som tar lead på andras ideer. Jag kommer bara att bli besviken.

Nu är klockan 1 på natten. Solen är på väg upp igen ser jag genom fönstret. Oj så vackert på himlen. Det ser ut som det kommer bli en helt underbar sommardag som jag skall njuta av med en glass. Jag skall också bara jobba halvdag tror jag. Behöver klappa mig på axeln och vara lite stolt över att jag klarat mig igenom kvicksanden.

Mitt hjärta dunkar av livsglädje. Jag ser att det fungerar. Jag tror på lösningen, för jag är trött på problemen.

Irritation

Idag blev jag riktigt irriterad. Ett av de projekt som jag jobbar med handlar om en rapport som jag skriver på. I början av förra veckan så skickade jag så ett utkast på kärnan i texten till min boss-man.

I helgen fick jag så frågan att skicka något som han kunde inkludera på sitt möte med styrelsen igår. Sagt och gjort, jag filade vidare på texten och skickade det jag hade i går. På kvällen så hade jag inte hört något från honom, och frågade om feedback och kommenterade att det var svårt att motivera sig när man inte hör något.

Idag fick jag ett irriterat mail tillbaka där han skjuter ifrån sig och försöker hytta med fingret mot mig. Han hävdade bland annat att jag ber om feedback med 7,5 timmes tålamod - och hans reaktion var besvikelse över min bisats runt svårigheten med motivation och liknande.

jag blev fly förbannad och svarade att han nog får ta till sig av kritiken då jag för 10 dagar sedan skickade den första versionen och nu får en spydig kommentar tillbaka. Jag ringde även honom och berättade vad jag kände. Kanske inte det mest taktiska, men jag kände att jag är tvungen - vill inte hålla på med passiv-aggressivitet och spel, utan...

Jag kände att jag behövde skriva lite om detta för att inte låta irritationen ligga kvar. Jag kanske borde ha väntat lite och andats först, innan jag svarade. Men, nu är det så. Jag är inte rädd för konflikten för att skapa en atmosfär som är baserat på samarbete, stöttning och liknande.

Nog om detta.

Nu måste jag berätta

Jag sitter ju som jag tidigare berätta mitt i en inventering av mig själv som skall vara klar för överlämning vid midsommar.

Idag satte det skruv i paketet - jag satt och gjorde färdigt delen runt relationer och hoppade över i intimitet. Arbetet går väldigt bra och jag kämpar på.

men så satt jag då där idag och skrev - och rätt var det var så trillade en polett ner så att det nästan darrade i ryggen och håret reste sig. Ett långt maskigt nät av beteende och konsekvens kom till mig och jag blev helt stum. Inget så där hemskt eller farligt eller så - utan bara ett underbyggt beteende som jag agerat efter som gjort mig ensam och svikigt och utnyttjat andras känslor nå så hemskt. Jag såg det inte innan och kanske var lite naiv - men ajaj, nu ser jag tydligt.

Det här är ju något jag vet nu var det kommer ifrån, jag vet varför det är så här. Egentligen har jag vetat detta sen jag var 30 ungefär, men har inte vågat tagit itu med det på detta sätt. Jag kan lösa detta och ta mig vidare - men förlåt alla ni underbara, vackra, starka och beundransvärda kvinnor som funnits i mitt liv. Jag kommer att komma med en gottgörelse när jag förstår vad jag gjort och är redo att bara lyssna. Det är inte så än, men jag vet att det kommer att komma till det!

eller...som filosoferna i "mammas nya kille" uttrycker det "Spring ner till videobutiken och hyr Die Hard, för de har den på DVD. Bruce Willis mantra är enkelt -"YipeeKiyee Motherfucker" så kanske polletten trikllar ner!" - skämt åsido, men min polett har börjat trilla ner nu på allvar!

Lång dag idag

Var i Härnösand i dag på DSK. Var ganska skönt, men jag känner att jag är supertrött - både i kropp och själ. Körde fram och tillbaka och får nu känna att det vart 50 mil fram och tillbaka.

Har väl egentligen inget mer att säga, förutom att jag skall sova in i morgon.

Lugn och fin

Har tagit ledigt hela dagen idag. Hjälpte i och för sig en vän med hans saker, men annars bara glidit omkring och inte gjort mycket. Försöker fokusera på det som är viktigt och planerade hela besöket med barnen och mailade det till exet.

Börjar kännas att det är dags att ta mig ut från skalet som jag suttit i så länge, speciellt de senaste månaderna. Känner mig ganska isolerad och ensam mitt i alla saker jag gör tillsammans med andra. Så det handlar kanske inte så mycket om fysisk ensamhet, snarare psykisk. Har skrivit en massa om det de senaste dagarna och börjar faktiskt känna en lättnad. Trycket lägtar lite från bröstet och jag ser lite ljusning i tunneln. Kanske är det så att processen också verkar i mig och ger resultat.

Annars vart jag ledsen idag när jag pratade med barnen. River vill så gärna att Saffi följer med och började storgråta. Exet fick panik och avslutade samtalet ganska fort, så jag fick inte riktigt chansen att pratat det hela bra. Men, planen ligger fast, även om jag tror hon nu sitter och funderar på hur hon kan stoppa det hela. Men jag tror att River kommer att vara ok och att Saffi kommer vara ok. De har inte varit ifrån varandra och kanske är det lite dags att ge var och en lite egen tid med en vuxen.

Allt blir nog bra tillslut i alla fall - men finns det ingen rolig människa som vill gå på bio ikväll, jag vet inte riktigt vem jag skall ringa, de jag rpovat ringa tidigare vill inte, kan inte har inte tid, gör annat...kanske är det fel på mig, vem vet?

Grå Torsdag

Vaknade i morse och tittade ut - det är 10 grader och blåsigt med massa moln. Satans jäklar, det är ju Juni nu ju!

Skulle ha gått och sett Deportees i går, men jag fick inte med mig någon och bangade att gå själv. Kände mig lite för skör för att stå ensam och titta på ett band, mitt bland massa folk och fä.

Men, varför jag skriver är en oro som jag fick av ett mail av exet igår. Hon berättade att hennes arbetsgivare, City of San Francisco skall skära i personal och hon är orolig för sitt jobb. Helt plötsligt kände jag en press utan dess like som knöt sig runt halsen och magen på mig. Jag kan ju inte lösa hennes problem, och hon måste ta hand om sitt, men jag får verkligen hoppas att hon får lov att stanna och att situationen inte rasar. För det finns inga a-kassor, avgångsvederlag eller liknande där - så utan jobb betyder utan inkomst.

Kände bara att jag ville lätta på det trycket lite.

Ganska ok, men lite själförakt!

Hehe. Jag gillade den titeln. Den är faktiskt riktigt sann. Jag ägnar mycket tid åt att berätta för mig själv hur dålig jag är, varje dag - hela tiden. Antingen handlar det om magen och midjemåttet, eller min oförmpga att lära känna nya vänner, eller bara att jag är ful, konstig, knäpp, dum, dålig, äcklig, sur, negativ, är en svikare, inte värdig att träffa en partner, inte attraktiv...jag listan kan göras hur lång som helst.

Jag tror inte jag är speciellt annorlunda än andra människor - alla har sin egen dialog om hur det är med relationen till sig själv. Ibland positiv, ibland negativ!

För mig är den för tillfället helt i botten. Jag vet ju varför, och skall vara klar med min inventering till midsommar, för att gå vidare och bygga upp det hela igen. Alla som varit igenom denna process säger att denna fas är tuff, och jag mår precis som man skall. Alla säger också att det kommer att bli bättre efter det att jag lämnat över detta.

Men, varför jag gillade titeln var att det faktiskt är ganska ok, i alla fall mellan djupdykningarna. Och de är bara där i bland. Jag tränar ganska hårt för tillfället - att skaffa bil igen gjorde att bilringarna svällde - och jag vill inte riktigt se dem. Så bort, bort, bort! jag har avslutat lite projekt och fått utrymme. Skall betala biljetterna för mig och River i morgon också, så nu är resan spikad - 13 Juli är det dags.

Nej, kram på er. Sov gott - det skall i alla fall jag.

Skuld och överprestationer

Nu börjar det klarna på olika plan inom mig. Jag insåg i helgen att jag inte kan fortsätta att jobba och kämpa som jag gör - det finns en begränsning av mig och min tid! Jag måste ta itu med mina skuld och skam känslor som drivit mig i prestationen.

Det kanske låter lite snurrigt, men så här ligger det till. Jag har dragits med mycket skuld känslor över mina eskapader och brustna hjärtan. Jag har också varit fylld till bredden av skam för vem jag varit i perioder av mitt liv. Det är kanske inte så konstigt med tanke på hur sjuk jag varit.

I en sorts kompensation har jag åstadkommit stora framgångar i min karriär och fått väldigt mycket bekräftan och bejakande. Under tider av schizofreni, som faktiskt ger en bra bild, har jag jobbat och fått bekräftan att jag är en ok man. Men, på kvällar har jag fortsatt skapa skuld och skam i mitt beteende.

Cykeln har fortsatt under nästan 10 år och skuld och skam berget har blivit enormt. Prestations driften och bekräftelse drivet har under tider varit lika stort, medans jag i perioder varit totalt utbränd.

Vad som hände i helgen var att jag insåg att jag inte kan jobba vidare i samma takt - jag är nu på en bra nivå, men inser att jag inte kan åta mig mer. Så, då kvarstår ju bara ett alternativ - ta itu med skam och skuld känslorna och gå vidare. Detta är ju precis vad jag håller på med, och jag kan bara hoppas att detta skapar en självacceptans som gör att jag inte behöver vara bättre än andra för att känna mig likvärdig.

Men, det är skönt att det är så här. Och att jag får chansen att reboota mitt liv och komma i balans. Det är jobbigt just nu, men jag förstår att det har en avsikt och kommer från att jag tar mig framåt.

Livet har tagit många turer med mig, och jag har på nått sätt hållit fast i mina ideal att inte skapa ovänner, fiender eller gjort stora, oförlåtliga misstag som andra behöver frukta. Ibland kommer rötäggen ifatt mig och försöker skrämmas med sina anklagelser, men det är ok - jag har ett rent samvete och deras rädsla för mig och vem jag kan vara är deras rädsla, inte min verklighet. Det är sorglit med rädda människor som inte har en susning om hur det verkligen ligger till.