Funderar och inte

Sista veckan har jag varit så trött, så trött. Sovit, vilat och tagit tupplurar om vartannat. Känns som jag har en ändlöst behov att av vila. Kanske är det så också, att jag i och med min inventering processerar en massa saker som legat och pyrt under ytan och nu kommer fram och tar musten ur mig.

Det är ju ganska ok i alla fall. Jag klagar inte, mår inte speciellt dåligt och trivs med vad som händer. Jag känner en ödmjukhet kommer smygande. Ett lugn och en saklighet i livet. Jag känner även att jag inte behöver göra så mycket, eller blidka andras behov. De som vill nått, kommer fram och säger så, jag måste lita på det. Just nu har jag inte kraften eller önskan att vara speciellt social - och det är ok.

Jag känner att jag trivs med insidan idag. Lugn och fin - gamla bilder kommer upp och jag reagerar knappt. De sveper förbi och gör sig påminda, men sen flyger de iväg och lämnar inga spår. Det är just detta som har hänt, spåren suddas ut och livet börjar bli enkelt. Vad jag gör idag kommer att prägla min dag idag, inte så att min historia och skuld kommer att fortsätta slå på mig från morgon till kväll och berätta hur dålig jag är, eller hur misslyckad jag är.

Det där med relationer, närhet och ansvar kanske inte riktigt är nått jag löst. Känner latent dåligt samvete för de som jag kommit nära, men tillåter mig själv att vara som jag är och bearbeta detta just nu! För på fredag skall det städas i Patric. Jag skall berätta omfattningen av all min psykiska skam och skuld för en medmänniska och lämna över resultatet till framtiden.

Snart, så snart kan jag befrias från skuldens kvicksand och skammens mörka vrå. Inte för att jag gjort något idiotiskt på lång tid nu, men jag har skapat en massa beteenden som gjort att jag missat konfekten och av rädsla valt fel saker och fel relationer.

Ibland undrar jag varför just jag fått denna uppgift i livet. Varför måste jag vara medveten om att nått inte är rätt och därmed få ansvaret att förändra. Ibland kan jag längta till en annan verklighet, en där problemen inte känns, en där rädslorna kunde skjutas bort. Men...så här är det och jag tar helt och fullt mitt ansvar i dag också!

Nu blir det Pannkaka med nyinköpt jordgubbssylt och strösocker tillsammans med Nelly!

ps. Jag fattade en stor grej igår. Genom att jag skaffat en katt har jag oundvikligt öppnat upp för affektion. Jag småpratar och kelas med Nelly hela dagen lång. Det var kanske därför, att jag skall lära mig att knyta känslomässiga band igen - även om det handlar om en katt! Men, man skall ju börja någonstans.