En av de punkter som påverkar mig.

Nu är jag på plats i San Francisco igen. Kom igår efter vart härifrån i 3,5 månad. Kändes skönt att få komma tillbaka och återkoppla till en del av mig. Får så är det ju, jag har levt här länge och det har påverkat och influerat mig mycket. Satt under flygresan och pratade med en kille om detta, att ens personlighet och referensram är ens eget perspektiv, och högst personligt. Det slog mig att livet i Umeå, Stockholm eller vad det en månne vara inte är på samma promisser - jag har en ganska stor värld som jag måste relatera i - barnen här i San Francisco, jobbet och lägenheten i Umeå, förhoppningsvis en sommarstuga i dalarna, jobb i Stockholm och affärsresor runt hela Europa och världen.

Det är ju oundvikligt att detta skapar en referensram som är annorlunda - barnens utmaningar lokalt i San Francisco, svårigheten att delta i en skolsituation, lärarens rapporter, jobbet i SF - jag allt som hör detta till utför jag som om det vore normalt medans jag bor och verkar i Umeå.

Vet inte riktigt vart jag vill komma, men det känns som en pollett trillat ner runt mitt livs perspektiv och min förmåga att ha relation till alla dessa platser samtidigt.

Idag skall jag möta upp barnen runt halv 5, 5 och äta middag. Skall bli så otroligt skönt att få krama dom och leka lite. tror vi äter, sen blir det lekplatsen bakom biblioteket en stund. I morgon bitti kommer dom över till mig före 9 och vi skall tillbringa dagen ihop. Får se om det blir någon utflykt i veckan, men pass och resedokument skall avhämtas så det kanske inte blir några stora utsvävningar - men nått skall vi hinna med.

Ha det så bra, jag får ta lite kort och lägga ut i kväll eller så. Ha det lika bra som jag skall!

På väg...

Då var jag på väg igen. Åker just nu till Dalarna och skall hälsa på morsan, gå på Bingsjö stämman och köra lite enduro. Sen på Fredag åker jag till Stockholm, för att åka vidare till barnen och San Francisco på Lördag. Ojoj va skönt det skall bli att se dem nu, det var över 3 månader sen och alldeles för länge.'

Men, jag känner att jag även är på väg på något annat plan också. Har bestämt mig att gå ur kuvösen lite och skapa nya bekantskaper. Behöver göra det så jag inte blir indragen i mer sörja med folk som inte gör vad det ska. Vilket är dags, så här 1,5 år senare av stabilitet och lugn.

Sen kände jag ytterliggare en vägpil slå in i mig igår - jag fick ett mess av en väldigt viktig kvinna. Någon från förr, som kanske inte var med under tiden det blev fel, men vill fortfarande kännas vid mig. Jag fick beröm för min förmåga att analysera och jobba med mina saker och kunde faktiskt ta emot det. Det var nog första gången som jag bara accepterade och inte borstade bort det med tankar om vad jag kunde gjort bättre. Så, även där är jag på väg.

Puss, kram och kläm i stjärten då! Och må dina värsta fienders kameler inte finna vatten.

Vill ju så gärna

Efter allt som hänt kommer jag inte ihåg så mycket. Bilderna är svaga, förnimmelsen skapar oro och en känsla av distans och sorg.

Undrar om alla bilder någonsin kommer att komma tillbaka? Kanske är det någon där uppe som skyddar mig från att någonsin få ta itu med det värsta. Jag hoppas och tror det i alla fall.

Vet inte riktigt om jag skulle orka med att helt förstå alla skeenden och konsekvenser. Alla bilder jag har i huvudet, all rädsla som farit genom kroppen, allt adrenalin som legat där och pumpat och pulserat.

Idag är det i alla fall en lycklig tid. Jag börjar se resultaten av mitt arbete i mitt liv. Lugnet och ron som jag idag har är nytt. Hoppet som växer inom mig är starkt och känslorna jag vågar känna skapar en lugn och en harmoni.

Det är dags att komma ur mitt skal och öppna mina vyer. Söka nya vänner och etablera ett liv byggt på den människa jag är idag. Etablera kontakter baserade på min person, mitt sätt att vara och mitt nyfunna mod. Känner det efter den här veckan att jag måste bryta banden lite i alla fall - skapa en ny situation byggd på verkligheten som den ser ut, inte vad min historia säger.

Jag är säker på att det kommer att bli bra, nu skall jag iväg på semester och vara med min barn i 3 veckor. Jag kommer att komma tillbaka fylld till bredden med kärlek, värme och glans - det brukar vara så

Semester och eftertanke

Nu äntligen. Jag gick idag på semester och skall vara ledig i nästan 5 veckor. Länge, länge - men ack så jag har förtjänat detta. Jag har under våren jobbat 3 jobb och har äntligen nått fram så att jag kan ta ledigt och vara lugn med det. Jag har även skrivit kontrakt för hösten, vilket gör att jag kan slappna av och vila nu. Inge oro och ingen känsla av vanmakt - bara känslor av tomhet och kärlek.

För det är ju så det är. Jag skall åka till San Francisco om en vecka och vara med min underbara små barn en vecka. Vi skall hänga ut varje dag och flera nätter. Jag har inte planerat så mycket, utan det får visa sig. Jag tror barnen kommer må bra av att bara få vara också. Lugna, långsamma promenader som gör att dagarna går och lugnet infinner sig.

Sen, på lördag om två veckor skall jag och River åka till Sverige en vecka. Vi flyger direkt till Umeå så han får komma hem till pappa och se hur jag bor, hälsa på Nelly och spela fotboll på gräsmattan. Sen åker vi till Farmor och kusinerna, för att sen åka tillbaka till mamma och Saffi. Den veckan sover dom mest med mig och vi får nästan 10 dagar tillsammans och får mycket tid att bara vara igen. Kanske en utflykt till ett vattenland eller så - men inget stort.

Sen åker jag hem, vilar några dagar och tillbaka till jobbet.

Kompromisser, besvikelser och ilska

Igår var en omtumlande dag. Dels började den med en massa ilska runt besöken med barnen och det vanliga bråken och allt som hör till. Under eftermiddagen och kvällen så klev jag i och började bråka och gorma i telefon, och ilskan bara växte.

Till slut fick jag en känsla att jag måste bryta och prova något nytt, för jag kände igen situationen, såg resultaten och kunde se att det bara ledde tillbaka till domstolen där bråken och sprickan blir djupare och djupare.

Till slut tog jag chansen och gick med på hennes förslag om att korta första veckan med barnen med en natt. Jag orkade helt enkelt inte bråka mer. Till min förvåning var det det som öppnade upp det hela. helt plötsligt erbjöd hon mig en och en halv extra dag i slutet av min andra vecka och tyckte att det var ok.Så, även om jag har till viss del rätt till den där extra natten, så förlängde jag det hela i stället. Så, det var kompromissen.

Besvikelsen kom sen efter det att jag pratat färdigt med exet i telefon. Min bäste vän ringde och hade åtagit sig att vara budbärare för någon. Besvikelsen kom då någon yngre har misstolkat mina signal och trott i sin självcentrering att jag stött på henne och hon på så sätt blivit brydd över detta. Detta skulle ha hänt i en gemenskap jag hör till och sånt här uppstår. Efter att ha rannsakat mig själv och pratat med en av de tjejer som jag faktiskt stött på kände jag att jag faktiskt är oskyldig till detta - och att det är en miss-tolkning som den här personen har ansvar för, inte jag. Besvikelsen blir också riktigt stor till den som skickar budbärare och inte har råg i ryggen nog att ringa mig och klara ut detta. Skit dåligt.

Ilskan kom sen under natten. Min bäste vän sårade mig och gjorde mig besviken. Jag skall messa honom nu och berätta detta för honom. Låg vaken till halv 4 i morse och rannsakade mig själv och kan inte för ett ögonblick se en situation som kan ha skapat detta.

Sidovinster och ljusa horisonter

Börjar på allvar känna av effekten av att ha gjort ett grundligt jobb med mig själv. Dels tar jag mig friheten att ägna mycket tid åt mig själv och vila, dels får jag massor av saker gjorda som jag under en längre tid skjutit upp.

Vet inte riktigt hur det blivit så här, men skönt är det. Jag satt igår i 5 timmar och gjorde färdigt massa pappersexercis runt firman som jag skjutit på i ett halvår. Bara en sån sak, som att ha tålamodet att få det gjort - och att det handlar om ekonomi som jag nästan haft allergi mot tidigare. Men, Klart och betalt! Skönt.

En annan grej handlar om barnen och underhållet. Jag fick mail från domstolen i USA och fick dommen. Det blir ganska dyrt, men det är, och det måste jag komma ihåg, relaterat till min inkomst och är baserat på det. SÅ, 28% av min inkomst blev det. Det blev också retroaktivt från första mars, så jag betalade allt till om med sista juli igår och får bara acceptera vad det blir nu. Får väl hoppas att Exet också gör det.

En annan sak är att min integritet börjar bli riktigt stark. Jag gör som jag vill och orkar. Jag anpassar mitt liv efter känslan och sätter de gränser jag vill för att skapa långsiktighet. Det har ju inte alltid varit så, jag har gett till andra och suttit och väntat på att få tillbaka - men det kanske inte kommit tillbaka på det sätt jag trott och har som ett resultat blivit besviken. Men, om jag vill vara hemma själv så är jag det, punkt slut.

Avslutningsvis kan jag berätta att katten nu börjat betala hyra! I natt kl. halv 1 så gick jag och försökte locka in katten på baksidan. till min förvåning så kom han bärande på en stor fågel. Det var en vuxen svala som han lagt bredvid trappan till balkongen och satt där så stolt. Jag var ju tvungen att slänga den i soporna, och var tvungen att säga åt honom att han får allt jaga råttor i stället - fåglarna är alldeles för söta och fina. Mitt samvete fick sig en stor törn, för när jag slängde fågeln i soporna hörde jag en massa småfåglar skrika och fick bilder av föräldralösa fågelungar i huvudet som svälter ihjäl. Jag tror inte grannarna tycker det är ok om jag börjar klättra i träd för att mata dom, så jag hoppas det finns en förälder till för dem. Förlåt fina fågel, katten ville bara vara snäll - men det bidde fel.

Väldigt somrigt

Har funderat ganska mycket på livet de senaste dagarna. Har i och för sig inte riktigt kommit fram till något, och det är kanske det som är poängen i det hela. Lugnt och fint har sommaren svept sig runt mig och jag börjar finna stiltje i själen.

I och för sig har jag gått och varit sjuk i några veckor. Rosslig, och feber frossa om vart annat. Känns lite som jag har nått som inte rätt. Jag var ute och sprang för några veckor sen och blev riktigt kall på bröstet och tror att det handlar om det - men jag vet inte riktigt.

Nu är det mindre än två veckor till jag åker över och hämtar River. Är faktiskt nervös att det kommer något försök från exet i sista stund att förhindra detta - så har det faktiskt sett ut innan. Men, jag har beslutat att jag inte skall provocera fram någon situation där jag får veta, utan vara beredd på att det kanske kan hända och leva lite i nuet bara. Det är ju så att jag också är skyldig till mycket av våra bråk och försöker förändra mina beteenden, så här är ett gyllene tillfälle. Låt inte min rädsla skapa en situation där ilska och frustration gör att det falerar.

Nej ni, ut i solen och ät lite glass - själv skall jag jobba lite. Har 3 dagar kvar som skall spridas ut över veckan.