Hej,
Det var inte igår. Jag har haft lite fullt upp på sistånne, har börjat dejta en tjej och försöker stå kvar i all min brist på självkänsla.
För varje stund vi kommer närmare känner jag hur osäkerheten och de skador jag fått av exet gör sig påminda. Inget i relationer är enkelt.
Men, men. Jag står i alla fall kvar. Kliver i med hull och hår och blir sårbar, bräcklig och liten. Mitt i allt så blir jag också stor, stark, enkel och rak. Jag säger som det är, erkänner min svaghet och är beredd att gemensamt vandra mot det som är bättre.
:-)
