Igår var en omtumlande dag. Dels började den med en massa ilska runt besöken med barnen och det vanliga bråken och allt som hör till. Under eftermiddagen och kvällen så klev jag i och började bråka och gorma i telefon, och ilskan bara växte.
Till slut fick jag en känsla att jag måste bryta och prova något nytt, för jag kände igen situationen, såg resultaten och kunde se att det bara ledde tillbaka till domstolen där bråken och sprickan blir djupare och djupare.
Till slut tog jag chansen och gick med på hennes förslag om att korta första veckan med barnen med en natt. Jag orkade helt enkelt inte bråka mer. Till min förvåning var det det som öppnade upp det hela. helt plötsligt erbjöd hon mig en och en halv extra dag i slutet av min andra vecka och tyckte att det var ok.Så, även om jag har till viss del rätt till den där extra natten, så förlängde jag det hela i stället. Så, det var kompromissen.
Besvikelsen kom sen efter det att jag pratat färdigt med exet i telefon. Min bäste vän ringde och hade åtagit sig att vara budbärare för någon. Besvikelsen kom då någon yngre har misstolkat mina signal och trott i sin självcentrering att jag stött på henne och hon på så sätt blivit brydd över detta. Detta skulle ha hänt i en gemenskap jag hör till och sånt här uppstår. Efter att ha rannsakat mig själv och pratat med en av de tjejer som jag faktiskt stött på kände jag att jag faktiskt är oskyldig till detta - och att det är en miss-tolkning som den här personen har ansvar för, inte jag. Besvikelsen blir också riktigt stor till den som skickar budbärare och inte har råg i ryggen nog att ringa mig och klara ut detta. Skit dåligt.
Ilskan kom sen under natten. Min bäste vän sårade mig och gjorde mig besviken. Jag skall messa honom nu och berätta detta för honom. Låg vaken till halv 4 i morse och rannsakade mig själv och kan inte för ett ögonblick se en situation som kan ha skapat detta.
No comments:
Post a Comment