Hej,
Har inte skrivit något på några dagar. Så, tänkte jag skulle säga hej i alla fall. Livet trillar sakta på och jag och River sitter just nu och kollar TV. Vi skall hämta Saffi efter hennes ballett klass som slutar kl. 6.
Annars är det ganska mycket tankar som snurrar. Hur skall det gå för mig, vart kommer jag att bo, hur går det med jobb etc, etc. Jag har i och för sig satt mig i denna situation själv och har egentligen inget att klaga på. Men, det blir 3 veckor till här, så vi får se vad som händer inom mig.
Annars är det helt ok väder, lite sol, regn men runt 15 grader. På måndag åker barnen till deras mamma och jag får lite tid att vara med mig själv igen. Det behövs, jag känner lite panik att inte få egen tid. Jag är ju faktiskt inte så van med barnen.
P
Friday, January 29, 2010
Monday, January 25, 2010
Nej
Kom just tillbaka från domstolen. Domaren kastade ut vårt claim och sa åt oss att försöka komma överens själva. Så, nu var vi tvungna att själva komma överens.
Det kändes som en kall kår gick igenom min kropp, och att det inte skulle fungera - men efter att ha fikat me ex frun så kom vi överens om ett schema. det blev 12-13 nätter, och att jag går till rivers skola 2 gpnger i veckan för att hjälpa med läxor. Sen lite kvällar, middagar och liknande.
Så, det gick inte min väg, kanske skall jag faktiskt vara tacksam för detta - även om jag inte riktigt vet hur ännu. Men, någon mening med det hela är det och jag har någon insikt att lära. Jag vet att det kanske inte faller sig rakt av, men det kommer alldeles säkert att vara nått i detta.
Allt lugnt och fint dock.
Det kändes som en kall kår gick igenom min kropp, och att det inte skulle fungera - men efter att ha fikat me ex frun så kom vi överens om ett schema. det blev 12-13 nätter, och att jag går till rivers skola 2 gpnger i veckan för att hjälpa med läxor. Sen lite kvällar, middagar och liknande.
Så, det gick inte min väg, kanske skall jag faktiskt vara tacksam för detta - även om jag inte riktigt vet hur ännu. Men, någon mening med det hela är det och jag har någon insikt att lära. Jag vet att det kanske inte faller sig rakt av, men det kommer alldeles säkert att vara nått i detta.
Allt lugnt och fint dock.
På plats och ännu en runda framför domaren.
Hej.
Som ni kanske förstår så är jag tillbaka i San Francisco och försöker anpassa mig till barnen igen. Dom har sovit hos mig sen i Fredags, och jag kom i Onsdags. Jetlaggen har varit jättejobbig, och vädret är grått och trist. Men, misstolka mig inte, jag är lycklig och helt underbart glad över att få ha dom igen.
Har varit lite anpassning i helgen med att återställa regler och tider, de testar ju gränserna direkt och har gjort ett bra jobb med att försöka lyssna efter bästa förmåga. Så, det har gått riktigt bra även om jag blivit tvungen att hoppas i säng med dom runt 8 på kvällen.
I dag är det så dags att gå till domstol igen. Exet vill inte att jag skall läsa läxor med barnen på eftermiddagarna, eller ge mig extra tid under detta månadslånga besök. Jag har sedan någon månad bestämt mig för att stå kvar i mina beslut och gå min väg, med reson givetvis, för att kunna sova gott.
Nu har jag bett om 2 ggr 7 dagar för övernattning (varannan vecka) samt att jag hämtar sonen i skolan på eftermiddagen och sätter mig med honom i köket och läser läxor för att göra ett avstamp så att han kan börja andra klass efter sommaren. Skolan erkänner att River ligger efter i sin inlärning, fritids erkänner att det är en kaotisk miljö samt att dom inte är ansvariga för läxorna, skolan har testat och gett ok för extra support, hans terapeut har påpekat behovet av en lugn och stilla miljö för att bearbeta. Men, alla initiativ är byråkratiska och tar tid. Det kommer under våren att ges extra service till River, men likaväl tycker exet att vi skall vänta tills dess, inte störa etc., etc.
Jag läste hennes motion som hon svarade med - vilket för övrigt vart inskickat efter det att jag åkte till USA, så jag inte kunde få den eller ha tid att svara. Hennes argument går in på att ur olika brev från terapeuten klippa ihop en story som stödjer henne. Detta ur helt olika brev och genom odokumenterad dialog. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, känner bara en trötthet och en oro för hennes beteenden och hur konstigt det blir när hon inte klarar av att dra upp sin tanke ur rädslan och bearbeta sitt kontroll behov. För så kanske det är, hon sa det till mig i Fredags, efter ett möte med frtitids då dom bekräftade min åsikt om kaos och så - jag är rädd att det kommer krävas mer av mig som jag inte kan ge. I slutändan handlar detta om henne och hennes vision för detta - där jag är i vägen bara.
Så har det varit under hela vårt äktenskap också - hennes väg eller ingen väg. I början var hon öppen för att samarbeta, prova något nytt - men sen sakta, sakta har det bara blivit värre och värre. Nu känns det nästan som en sinnessjukdom där hon argumenterar och fabricerar en story som passar hennes ovlija och skickar in dessa papper i domstol. Men, lyckligtvis får jag så idag sätta mig ner med en domare och berätta situationen. Förklara vad personer sagt på de möten vi haft och berätta om min plan.
Jag tror att det kommer att gå nästan hela min väg. Jag kan för inget se att en domare kommer att begränsa en liten killes möjligheter att få hjälp med läxor och att alla försök att komma ikapp. Jag hoppas att jag blir sedd, hört och respekterad av henne i alla fall. Exet gör det inte, har inte förmågan att kompromissa eller att ge.
Jag skriver mer i morgon. Nu behöver jag komma igång med dagen och se till att få barnen till skolan i tid.
P
Som ni kanske förstår så är jag tillbaka i San Francisco och försöker anpassa mig till barnen igen. Dom har sovit hos mig sen i Fredags, och jag kom i Onsdags. Jetlaggen har varit jättejobbig, och vädret är grått och trist. Men, misstolka mig inte, jag är lycklig och helt underbart glad över att få ha dom igen.
Har varit lite anpassning i helgen med att återställa regler och tider, de testar ju gränserna direkt och har gjort ett bra jobb med att försöka lyssna efter bästa förmåga. Så, det har gått riktigt bra även om jag blivit tvungen att hoppas i säng med dom runt 8 på kvällen.
I dag är det så dags att gå till domstol igen. Exet vill inte att jag skall läsa läxor med barnen på eftermiddagarna, eller ge mig extra tid under detta månadslånga besök. Jag har sedan någon månad bestämt mig för att stå kvar i mina beslut och gå min väg, med reson givetvis, för att kunna sova gott.
Nu har jag bett om 2 ggr 7 dagar för övernattning (varannan vecka) samt att jag hämtar sonen i skolan på eftermiddagen och sätter mig med honom i köket och läser läxor för att göra ett avstamp så att han kan börja andra klass efter sommaren. Skolan erkänner att River ligger efter i sin inlärning, fritids erkänner att det är en kaotisk miljö samt att dom inte är ansvariga för läxorna, skolan har testat och gett ok för extra support, hans terapeut har påpekat behovet av en lugn och stilla miljö för att bearbeta. Men, alla initiativ är byråkratiska och tar tid. Det kommer under våren att ges extra service till River, men likaväl tycker exet att vi skall vänta tills dess, inte störa etc., etc.
Jag läste hennes motion som hon svarade med - vilket för övrigt vart inskickat efter det att jag åkte till USA, så jag inte kunde få den eller ha tid att svara. Hennes argument går in på att ur olika brev från terapeuten klippa ihop en story som stödjer henne. Detta ur helt olika brev och genom odokumenterad dialog. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, känner bara en trötthet och en oro för hennes beteenden och hur konstigt det blir när hon inte klarar av att dra upp sin tanke ur rädslan och bearbeta sitt kontroll behov. För så kanske det är, hon sa det till mig i Fredags, efter ett möte med frtitids då dom bekräftade min åsikt om kaos och så - jag är rädd att det kommer krävas mer av mig som jag inte kan ge. I slutändan handlar detta om henne och hennes vision för detta - där jag är i vägen bara.
Så har det varit under hela vårt äktenskap också - hennes väg eller ingen väg. I början var hon öppen för att samarbeta, prova något nytt - men sen sakta, sakta har det bara blivit värre och värre. Nu känns det nästan som en sinnessjukdom där hon argumenterar och fabricerar en story som passar hennes ovlija och skickar in dessa papper i domstol. Men, lyckligtvis får jag så idag sätta mig ner med en domare och berätta situationen. Förklara vad personer sagt på de möten vi haft och berätta om min plan.
Jag tror att det kommer att gå nästan hela min väg. Jag kan för inget se att en domare kommer att begränsa en liten killes möjligheter att få hjälp med läxor och att alla försök att komma ikapp. Jag hoppas att jag blir sedd, hört och respekterad av henne i alla fall. Exet gör det inte, har inte förmågan att kompromissa eller att ge.
Jag skriver mer i morgon. Nu behöver jag komma igång med dagen och se till att få barnen till skolan i tid.
P
Friday, January 15, 2010
Fredag hela veckan...
Nästa då i alla fall. Jag har haft en heltokig resvecka; Stockholm, Falun, Avesta, Stockholm och nu tillbaka till Avesta. För planen att bo i Falun tills jag åker falerade och jag känner en oerhört stor irritation över det läge jag sitter i med att vara bostadslös, mitt i ett projektavslut, längtan efter barnen och nu en konflikt med familjen som bara känns för mycket.
Var på ett möte igår och förstod att jag måste be om ursäkt för min del i det hela, för att inte ha det på insidan och lämna plats för vad som är viktigt, striden om att få vara med mina barn och den domstolsförhandling som sker den 25 Januari.
Allt runt om kring mig har blivit lite lidande. Orken har trutit tack vare min o-stabila bostadssituation. Jag är även i slutskedet på ett väldigt viktigt jobb som jag måste få klart innan jag åker, men resandet och konflikten har så att säga sugit musten ur mig och jag kämpar lite för att orka med.
Igår så bad jag så brorsan om jag kunde få stanna hos dem tills söndag eller måndag. Sen hyr jag ett rum de sista nätterna och fokuserar på att göra mig redo för barnen och rättegången igen. Jag åker och hämtar mina kläder i eftermiddag och köper mat till katten, så får vi hoppas att han får stanna kvar - för jag fick ett samtal igår om att katten inte kunde vara där helt plötsligt. Men, jag kör på den förbestämda planen och låter han vara tills jag kommer hem. Det svängde så fort att jag misstänker att det handlar om något helt annat.
Men, jag hämtar mina kläder i eftermiddag, och gör mig redo för mitt. Det är väl så att i slutändan skall jag vara redo på Onsdag, och det kommer jag att vara. Men, jag får prova att berätta min del i det hela - utan att för den skull vika ner mig och inte uttrycka min åsikt som jag kan förmedla på många olika sätt.
Men, så är livet ibland - stormar, lugn och kaos. Just nu är det kaos, och jag känner en stark lust att stänga av och stänga ner - isolera mig och stänga ute världen en stund och låta känslorna svalla färdigt och återställa lugnet. Känner även att jag behöver ladda mina batterier för barnen och ha mer ork redo - saknaden och längtan så här dagarna innan jag får se dom är tyngre än jag kan beskriva med ord, större än jag kan förstå och djupare än jag trodde var möjligt.
Men, och helt apropå, jag trivs med Patric idag. Känner mig stabil och stark, kapabel och fin. Ser min bild i spegeln och ser en stilig man som har växt upp och blivit stor. Det yttre kaoset just nu är temporärt, och jag vet någonstans att jag var tvungen att göra detta för att släppa mina måsten gentemot andra. Besluten måste tas från hjärtat och med min vilja i fokus. Jag har så lätt att bli påverkad och vill gärna se nästa nivå i min utveckling. De 23 år som jag försöker ta igen, tar inte 2 år - det kommer att ta mycket längre tid än så. Men, min process just nu håller på att öppna mig och skapa förutsättningar att älska mig själv igen. Så även öppnar jag mig mot att få träffa en partner som låter mig vara bräcklig, stark, modig och rädd hela tiden.
Hoppla pålle.
Var på ett möte igår och förstod att jag måste be om ursäkt för min del i det hela, för att inte ha det på insidan och lämna plats för vad som är viktigt, striden om att få vara med mina barn och den domstolsförhandling som sker den 25 Januari.
Allt runt om kring mig har blivit lite lidande. Orken har trutit tack vare min o-stabila bostadssituation. Jag är även i slutskedet på ett väldigt viktigt jobb som jag måste få klart innan jag åker, men resandet och konflikten har så att säga sugit musten ur mig och jag kämpar lite för att orka med.
Igår så bad jag så brorsan om jag kunde få stanna hos dem tills söndag eller måndag. Sen hyr jag ett rum de sista nätterna och fokuserar på att göra mig redo för barnen och rättegången igen. Jag åker och hämtar mina kläder i eftermiddag och köper mat till katten, så får vi hoppas att han får stanna kvar - för jag fick ett samtal igår om att katten inte kunde vara där helt plötsligt. Men, jag kör på den förbestämda planen och låter han vara tills jag kommer hem. Det svängde så fort att jag misstänker att det handlar om något helt annat.
Men, jag hämtar mina kläder i eftermiddag, och gör mig redo för mitt. Det är väl så att i slutändan skall jag vara redo på Onsdag, och det kommer jag att vara. Men, jag får prova att berätta min del i det hela - utan att för den skull vika ner mig och inte uttrycka min åsikt som jag kan förmedla på många olika sätt.
Men, så är livet ibland - stormar, lugn och kaos. Just nu är det kaos, och jag känner en stark lust att stänga av och stänga ner - isolera mig och stänga ute världen en stund och låta känslorna svalla färdigt och återställa lugnet. Känner även att jag behöver ladda mina batterier för barnen och ha mer ork redo - saknaden och längtan så här dagarna innan jag får se dom är tyngre än jag kan beskriva med ord, större än jag kan förstå och djupare än jag trodde var möjligt.
Men, och helt apropå, jag trivs med Patric idag. Känner mig stabil och stark, kapabel och fin. Ser min bild i spegeln och ser en stilig man som har växt upp och blivit stor. Det yttre kaoset just nu är temporärt, och jag vet någonstans att jag var tvungen att göra detta för att släppa mina måsten gentemot andra. Besluten måste tas från hjärtat och med min vilja i fokus. Jag har så lätt att bli påverkad och vill gärna se nästa nivå i min utveckling. De 23 år som jag försöker ta igen, tar inte 2 år - det kommer att ta mycket längre tid än så. Men, min process just nu håller på att öppna mig och skapa förutsättningar att älska mig själv igen. Så även öppnar jag mig mot att få träffa en partner som låter mig vara bräcklig, stark, modig och rädd hela tiden.
Hoppla pålle.
Sunday, January 10, 2010
Defekter och förändringar
Nu är det några dagar sen jag lämnade mitt & steg till sponsorn. Ni som vet vad det handlar om kanske ler lite, ni andra - det handlar om en inventering av karaktärsdefekter och villigheten att erkänna de mönster som ligger till grund för upprepningarna och bristerna i mitt liv.
Men, efter några månaders jobb med det så var jag så klar och fick lämna över det. Att lämna över det handlar om att öppen och ärligt erkänna innebörden, mönstret och motivationen bakom varje defekt. Inte enkelt vill jag påpeka. Kändes som en boxningsmatch mot viljan och en stadigt kämpande egensinne som vill förminska, förenkla och undvika det som jag skyddat så länge.
Men, efter ett tag så började det faktiskt kännas enklare och enklare med det hela, och jag blev klar efter nån timme.
Så, nu då. Nu skall jag lära mig att ta bort dom. De skall inte få poppa upp och förstöra som de gjort tidigare och sätta pinnar i hjulet. Svettigt, men jag är helt och fullt kommitad till att genomföra detta fullt ut.
Annars så sitter jag hemma hos min bror och hans familj i Avesta för att i morgon åka till stockholm för jobb fram till Onsdag. Sen tandläkaren i Svärdsjö, sen är det bara en vecka tills jag åker till barnen i USA igen. Ser fram emot att få tillbringa en hel månad med dom och få vara pappa så mycket som tingsrätten och domaren kommer att tillstå. Men jag är helt övertygad om att jag gör rätt och kommer att kämpa för det. Sen är det ju inte mitt beslut i slutändan och jag måste respektera detta.
Kan även berätta att jag så smått börjar få upp ögonen för en tjej jag nyligen lärt känna lite försiktigt i Falun. Hon är inflyttad och vän med vänner, så jag är lite blyg och försiktig. Pirrigt värre. Inget har hänt, jag tror inte ens hon förstår mitt intresse, men jag är lite försiktig och tar ett steg i taget så hinner jag med att utvecklas under tiden. Resten är inte upp till mig, jag får lita på att det blir bra i slutändan.
:-)
Men, efter några månaders jobb med det så var jag så klar och fick lämna över det. Att lämna över det handlar om att öppen och ärligt erkänna innebörden, mönstret och motivationen bakom varje defekt. Inte enkelt vill jag påpeka. Kändes som en boxningsmatch mot viljan och en stadigt kämpande egensinne som vill förminska, förenkla och undvika det som jag skyddat så länge.
Men, efter ett tag så började det faktiskt kännas enklare och enklare med det hela, och jag blev klar efter nån timme.
Så, nu då. Nu skall jag lära mig att ta bort dom. De skall inte få poppa upp och förstöra som de gjort tidigare och sätta pinnar i hjulet. Svettigt, men jag är helt och fullt kommitad till att genomföra detta fullt ut.
Annars så sitter jag hemma hos min bror och hans familj i Avesta för att i morgon åka till stockholm för jobb fram till Onsdag. Sen tandläkaren i Svärdsjö, sen är det bara en vecka tills jag åker till barnen i USA igen. Ser fram emot att få tillbringa en hel månad med dom och få vara pappa så mycket som tingsrätten och domaren kommer att tillstå. Men jag är helt övertygad om att jag gör rätt och kommer att kämpa för det. Sen är det ju inte mitt beslut i slutändan och jag måste respektera detta.
Kan även berätta att jag så smått börjar få upp ögonen för en tjej jag nyligen lärt känna lite försiktigt i Falun. Hon är inflyttad och vän med vänner, så jag är lite blyg och försiktig. Pirrigt värre. Inget har hänt, jag tror inte ens hon förstår mitt intresse, men jag är lite försiktig och tar ett steg i taget så hinner jag med att utvecklas under tiden. Resten är inte upp till mig, jag får lita på att det blir bra i slutändan.
:-)
Friday, January 8, 2010
Idag blir jag 40år!
Det är min födelsedag idag. 40år gammal och jag känner faktiskt en stor glädje över att bli en man. Livet känns schysst, speciellt som jag lämnade 6:e steget till min sponsor i onsdags och känner en sån stor lättnad, mål och mening.
Men, idag känns det bra att bli äldre. Livet tuffar på och jag vågar med stolthet säga att jag är 40, lite nyfiken och samtidigt stabil.
:-)
Men, idag känns det bra att bli äldre. Livet tuffar på och jag vågar med stolthet säga att jag är 40, lite nyfiken och samtidigt stabil.
:-)
Saturday, January 2, 2010
Året som gått!
Mycket har hänt under året. Framförallt så har jag utvecklats som människa och tagot stora steg i att förlåta mig själv och gå vidare. Sen har jag rest enormt mycket, 5 ggr fram och tillbaka till SF, Vietnam, Göteborg, Visby och otaliga resor till Stockholm från Umeå.
Om det är en tredjedel runt klotet till SF och Vietnem innebär det att jag flugit 4 varv runt jorden förra året.
Jag har haft några fina förhållanden, jag var upp i rätten 3 gånger och fick rätt varje gång runt barnen, underhållet och vårdnaden.
Men, framförallt så har jag börjat att tycka om mig själv, har accepterat mina karaktärsdefekter och lagt mycket bakom mig. Har börjat våga säga nej till situationer som är destruktiva, flyttat och kommit närmare mig själv.
Här kommer en genomgång över lite av de tankar och situationer jag gick igenom:
December
Mindes min pappa, flyttade från Umeå och firade jul med familjen.
November
Sa upp mig från jobbet, fick ansöka om resning runt barnen och började nytt jobb.
Oktober
Fortsatte mitt arbete med insidan, på väg till barnen igen och fick påbörja min nya tillvaro med barnen - 10 dagar bara dom och jag.
September
Började fundera på nytt jobb, fixade med gravstenen till pappa och reste omkring igen.
Augusti
Var ledsen, insåg att jag behövde växa upp och sonen började första klass.
Juli
Tillbaka till USA och barnen. Jag och RIver åkte till Sverige, och tillbaka till San Francisco igen.
Juni
Var lugn och fin. Probelm på jobbet och Nelly flyttade in
.
Maj
Var i Göteborg på konferens där jag också fikade med Ann, Jobbade i 4:e steget, sprang 17km och var riktigt nöjd med mig själv. Var också i Visby och höll en föreläsning.
April
Träffade fina Lenica i LA. Bytte till sommardäck och betalade mina synder
Mars
Vart stämd av mitt ex. Fick rätt i domstol.Fick ännu en gång lämna barnen och åka hem.
Februari
Fick flanera i ett gnistrande vinterlandskap. Firade min Årsdag.
Januari
Var på Nyårsfest i Berkeley, USA. Vart utmanövrerad av ett företag jag byggt om från grunden, och var på semester i Vietnam.
Om det är en tredjedel runt klotet till SF och Vietnem innebär det att jag flugit 4 varv runt jorden förra året.
Jag har haft några fina förhållanden, jag var upp i rätten 3 gånger och fick rätt varje gång runt barnen, underhållet och vårdnaden.
Men, framförallt så har jag börjat att tycka om mig själv, har accepterat mina karaktärsdefekter och lagt mycket bakom mig. Har börjat våga säga nej till situationer som är destruktiva, flyttat och kommit närmare mig själv.
Här kommer en genomgång över lite av de tankar och situationer jag gick igenom:
December
Mindes min pappa, flyttade från Umeå och firade jul med familjen.
November
Sa upp mig från jobbet, fick ansöka om resning runt barnen och började nytt jobb.
Oktober
Fortsatte mitt arbete med insidan, på väg till barnen igen och fick påbörja min nya tillvaro med barnen - 10 dagar bara dom och jag.
September
Började fundera på nytt jobb, fixade med gravstenen till pappa och reste omkring igen.
Augusti
Var ledsen, insåg att jag behövde växa upp och sonen började första klass.
Juli
Tillbaka till USA och barnen. Jag och RIver åkte till Sverige, och tillbaka till San Francisco igen.
Juni
Var lugn och fin. Probelm på jobbet och Nelly flyttade in
.
Maj
Var i Göteborg på konferens där jag också fikade med Ann, Jobbade i 4:e steget, sprang 17km och var riktigt nöjd med mig själv. Var också i Visby och höll en föreläsning.
April
Träffade fina Lenica i LA. Bytte till sommardäck och betalade mina synder
Mars
Vart stämd av mitt ex. Fick rätt i domstol.Fick ännu en gång lämna barnen och åka hem.
Februari
Fick flanera i ett gnistrande vinterlandskap. Firade min Årsdag.
Januari
Var på Nyårsfest i Berkeley, USA. Vart utmanövrerad av ett företag jag byggt om från grunden, och var på semester i Vietnam.
Subscribe to:
Posts (Atom)