Ja, titeln kanske säger mycket. Men jag lovar att inombords är det ännu mer.
Först, jag är i Stockholm för att prata projekt, samt göra lite jobb. Igår vart det klart att jag är tillbedd om att ta hand om ett företag med riktigt goda möjligheter. Det kommer som ett resultat av hårt arbete, idogt kämpande och raka målsättningar. Nu börjar det belöna sig. I så fall är det en flytt till Stockholm som gäller och allt som hör till det. Jag får själv välja hur och om det blir av - så det påverkar mina sinnen riktigt mycket.
Sen träffade jag Karin. Världens vackraste Karin faktiskt. Speciellt nu när hon snart skall få ett barn, och moderskapet fullkomligt lös runt henne. Vi sågs en kortis och det satte igång en massa bebis tankar i mig. Dels så tänkte jag på hur det var när Saffi föddes och hur sorgligt det var med skilsmässa, kampen om mitt liv och hur vilsen jag var; dels glädjen, förändringen och perspektiven som dök upp när River kom och jag mådde så mycket bättre. Men, Karin - du är den vackraste kvinna med alla färdigheter för att bli världens bästa mamma. Jag blev faktiskt jätteavundsjuk på att inte det var jag som fick barn med dig! :-)
Sen, idag så var jag och brorsan till pappas grav och tittade till den nya stenen. Det var så fint och vackert. Jag fick plocka bort lite löv, ge tillbaka lite runt det han faktiskt gav till mig och fundera tillbaka. Alla sorger och bedrövelser vi gick igenom. Hur han försökte städa efter mig och försökte förändra. Hur han försökte och försökte, men inte riktigt klarade av sina egna demoner i slutet. Det är så sorgligt att pappa inte finns här längre, men han finns djupt, djupt etsat i mitt hjärta.
Nu sitter jag på Bromma flygplats och är på väg till Umeå igen. Jag lekte med tanken att flyga på en helgresa någonstans, men jag är inte riktigt så bekväm i att åka, och dp skall man inte åka. Nej, hem till Nelly och ge han mat. kanske hyra en film, träna lite och ta det lugnt. Tror jag skall fixa med min nya cykel - en rostig herrcykel från 60-talet som jag köpte billigt i veckan. Kände mig inte riktigt så sportig som mountainbike´n ville ge sken av - en gammal gubb-cykel passar en man med 40-års kris tror jag. Tror även det är dags att byta bort sportbilen till nått mera praktiskt, ja ni ser - funderingarna är existentiella just nu!
No comments:
Post a Comment