Defekter och insikter

Som jag kanske berättat innan så håller jag på med en inventering av mig själv. Jag befinner mig just nu i processen runt karaktärsdefekter och hur jag handlar efter felaktiga anledningar.

Det slog mig igår när jag skrev ner en del av dem hu rädd jag egentligen är för att inte få vara med, höra till eller vara omtyckt!

Sorgligt men sant, ärret i att bli bortlämnad i skolan sitter riktigt djupt i mina beteenden - inte för att jag klandrar någon, det fanns inga alternativ just då! Och Tor Nilsson tog hand om mig i en fas där han behövdes. Men, det börjar stå klart att utanförskapet som kom av den tiden, känslan av att inte få vara med på lika villkor har satt sig riktigt djupt inom mig.

Jag vet att du mamma läser detta, så det är en risk jag tar i att skriva det. Men jag säger å det bestämdaste, klandra inte dig i detta! Systemet (skolan etc) är de som inte tog sitt ansvar med en plan för återskolning och liknande.

Men, nu är det förlåtet och förgånget - så vad jag fokuserar på är vad jag kan göra åt det. Och där hamnar jag i känslan av att inte höra till. Utanförskapet och stämplingen av att inte vara lika. Men, i mitt arbete med inventeringen känns det som jag brutit många av de mönster jag ser - visst finns det nya, mer aktuella beteenden som också skall inventeras, men det var viktigt att upptäcka att rädslan för utanförskap har skapat mer utanförskap.

Vet inte om det är förståligt, men för mig börjar det klarna i alla fall.

I morgon är det en stor dag för mig. Jag skall hålla i en föreläsning på Universitetet om innovation och entreprenörsskap. Specifikt handlar det om technology forecasting vilket jag jobbat med i några år och känner mig riktigt trygg med. Världarna börjar slå sig samman - vad jag gjorde i USA har skapat teoretiska och praktiska kunskaper som jag faktiskt börjar luta mig mot. Bilden av en växande självkänsla är hela tiden på min näthinna och jag trivs med denna Patric. Han är en stark, smart och fin människa som har väldigt mycket att ge till sin omvärld. Livet är inte förbrukat, snarare läxan av tokigheterna börjar trilla ner, och jag får en styrka av det som kan verka vara skrämmande stor - men det är ok! Innerst inne är jag en teddybjörn som bara vill skratta och le.

!