På Arlanda...

hej. Jag sitter på Arlanda och väntar på ett plan hem till Umeå igen. Har varit i Stockholm hela dagen på jobb och känner mig lite slut i kolan. har tittat på ett nytt projekt och börjat på allvar så att säga.

På allvar vadå kanske du funderar? det gör jag med - men det känns lite som nått nytt och fräscht som jag har möjlighet att jobba med under en framtid - vilket är schysst. Skall resa till Stockholm ganska mycket under den kommande månaden tror jag - vi får se? Allt hänger lite på andras beslut, och risktagandet dom är beredda att göra.

Men, jag gjorde nått nytt idag. Jag gick in i ett möte och kände mig stark, stabil och lugn. Tiden har gjort mig gott. Jag står stadigt och har mindre och mindre behov för hävdelse eller tuppfäktning. Samma gäller bekräftelse och duga till - jag är cool med det som är och vet min roll, jag förstår och hanterar mina kunskaper och bringar en expertis som är väl värd och eftertraktad.

Känns ganska konstigt att med egot i check säga just det, att jag är speciell. Inte så där att jag slår mig för bröstet eller jämför mig med någon annan - nej det handlar om mig och min självkänsla. Jag vet att jag är en specialist på vissa saker och hanterar dom ganska bra.

Annars så har jag fått upp ögonen för en tjej. Vackra och för mig väldigt fina Cia! Det är hennes födelsedag idag, så hon jobbar inte på stället där jag brukar kolla fotboll, och jag - feg som jag är - vågade inte fråga om man fick komma och gratulera på dagen - men fin är hon. Jag funderar på att skicka blommor i morgon till hennes jobb, skriva grattis, sen bara skriva P och kanske mitt nummer. Jag vet inte, men nått måste jag ta mig i kragen och göra. ja så kan det gå när haspen är på, man får komma på några räddningar i efterhand och rätta till situationen.

:-)