Hej. Kanns faktiskt ganska skont att aterkomma till denna blogg varje dag. Jag ser faktiskt fram emot att fa skriva ner lite av mina tankar och reda upp i min lilla soppa som jag standigt verkar ha i min skalle. Det senaste dygnet har jag last en bok fran parm till parm. Som ett resultat har jag alltsa inte gjort mycket. Jag tog en promenad runt 5 tiden och tog de kort som du ser. Men, annars har jag varit forsjunken i en ganska knapp bok - The Dice man. Den handlar om en snubbe som hangav sig fullstandigt till bli styrd av en tarning och korde linan ut. Med allt vad det innebar. Som jag ocksa skrev pa Facebook, jag kommer i alla fall inte ga den vagen, for jag har levt den vagen redan. Faktum ar att jag faktiskt inte riktigt kannt efter eller tankt efter i mina handlingar under manga manga ar.
Jo, vissa saker har jag ju gjort med vilja. Karriar och malsattningar kommer oftasdt innifran, men jag har borja markt hur styrd av forvantningar och andras forhoppningar jag varit. Mycket av detta handal givetvis om min far och var relation. Jag onskade ofta att jag skulle fa en van i honom och bli beundrad eller alskad for den jag ar. Kanske gjorde han det, men jag sag eller horde det inte. VI talade olika sprak och jag skrek efter hans godkannande och reflektion. Aven sa har mitt kansloliv blivit starkt paverkat av honom. Att kontrollera och dolja reaktioner och att spela ett sorts poker i alla mina forehavanden har fatt mig att pa ytan se ut som en som har full kontroll, men pa insidan har kaoset radit hela tiden.
Jag kanner det nu, nar jag for sorsta gangen pa jag vet inte hur lange sitter ensam pa en strand i Vietnam och har all tid i varlden att fundera pa mig sjalv. I bland sa tvekar jag pa att jag kommer att klara tva veckor, ibland vill jag inte aka tillbaka. I bland blir jag stressad, i bland ledsen och mest hela tiden forundras jag over hur enkelt det gar att umgas med mig sjalv. Jag maste saga att jag borjar bli en god van med mig sjalv. Ingen panik pa insidan, ingen onskan att gomma mig fran mina inre demoner som alltid funnits dar som spoken i natten. Under det sista halvaret har jag i stoirt sett varje natt sovit med TV'n pa for att dova bort tankar och sorg over allt som gjorts och forstorts under alla ar. Men, nu valde jag ett rum utan TV. Boken far vara min van och jag maste stiga upp for att stanga av ljuset. Men, det ar ok. Jag finner min sinnesro och landar i det som varit.
Jag ar ocksa saker pa att jag kommer att bli riktigt laddad av denna resa. Jag har kampat hart, natt mina mal och kommit till ro med att firman inte var kapabla att ta nasta steg. Det ar nagot som jag faktiskt lart mig, hall inte fast. Lat andra beratta var gransen gar och vik undan nar det ar nog. Jag skall soka nya mal och finna en vag.
Har ar en tanke som slog mig. Runt ar 200 var jag ute och reste, nar jag sa kom hem och borjade fundera pa vad jag skulle gora dok det upp en artikel i Wired magazine. Jag tror det var om Virgin Mobile och den mobila revolutionen. Summan av den artikeln var att jag var med om att starta 3 foretag i branschen. jobbade for tva research centran om fragan och blev mycket ansedd i branchen som expert. Det natverk jag idag sitter med kommer att ta val hand om mig. Jag behover bara bygga upp den dar kraften och lekfullheten i mitt kunskapssokande igen och allt kommer att bli ok.
Det ar ju sa att jag skriver detta av en speciell anledning, for det man pratar om kan nu bli sanning. Mina drommar och ambition kan aterigen gro och vaxa sig till en stark kraft. Kanske ar det dar som jag ar jag och finner bot mot de sar som min forhallade med exet skapat. Dar kanske jag aterigen vaxer till en man som ar stark, attraktiv och modig. Sa aven en som vagar mota manniskor och kanna. Det verkar faktiskt sa.
Oj va langt det blev. Hoppas jag inte trakar ut er och skramms. Patric ar som han ar och detta kanske ar forsta gangen (Denna blogg) som jag far utrymme att tanka fritt, utan att vara radd. Kosta vad det kostar vill - men jag kommer inta att kasta tarningen!
River fyller 6 ar idag - grattis min lilla man! Du ar min gudagava och jag kommer alltid att alska dig! (Jag alskar dig me Saffi, du ar mina andra gudagava.)
No comments:
Post a Comment