Funderingar...

Hej, har kommer en till liten rapport om hur det ar har pa playan. Livet gar pa i sin makliga takt. Jag kanner att andetagen borjar bli djupare och lugnare. Kroppen borjar ocksa slappna av lite mer och jag forsokte stretcha ut lite idag. Kanns skont med att ha lamnat jobbet bakom mig. Det var valdans slitigt mellan mig och grundarna. De ar en samling herrar som inte riktigt har formagan att lyssna eller andra pa sig. Men, jag klarade i alla fall mig utan att ramla eller krascha mig sjalv - bara det ar en valdans stort steg framat.

Om jag tanker efter sa gjorde jag faktiskt ett riktigt bra jobb. Jag andrade pa affarsplanen och fick igang nagonting som fungerar. Grundarna ar pa vag ut (ett krav fran investerarna) och spelen slapps. Pengar kommer ocksa in och det kommer nog att ga ganska bra - bara dom haller fokus och fortsatter pa den riktning jag etablerade for dem. Sa, kort sagt - foretaget har gatt fran en kaos till en maskin, affarsmodellen drar in pengar.



Vad var det da som gick fel. Jo, jag vet inte riktigt, men jag tror att grundarna inte ville bli skarskadade. De hade hallt pa i manga ar med deras loften och inget kom ut av det. Pengarna borjade ta slut och panbiken tillat dem att acceptera in mig. Nar allt borjade vanda sa manipulerade de in sig igen och satte sig i vagen for maskineriet och tvingade sa bort mig. Min framgang och formaga var ett stort hot mot deras vision. Jag tror att det inte kunde ghjorts pa annat satt, utan jag gjorde mitt basta och kunde inte halla emot nar de borjade manipulera. Men malet att prova pa att vara chef lyckades jag med i alla fall. Oberoende av andras beteende.

Men, funderingarna kommer ju. Min sjalvkansla har alltid varit lag. Nar nagot som detta hander och jag hamnar i vakuum sa blir det tufft att vara Patric. Ingen uppskattar det jag gor. Jag blir bort manipulerad och star tomhant efterat. Monstret ar klart, jag tenderar att hamna har. Men, inte for att jag inte ser skillnaderna. Inget sjalvforakt, ingen misstro om framtiden, inget daligt samvete. Livet fortsatter - men jag ar tomd pa kraft och kanner att jag behovde aka bort for att hitta tillbaka till mig sjalv.

Jag har precis last en bok - "Outliers" av Malcom Gladwell. Den handlar om det kulturella och sociala arvet i fragan om succe. Nar jag last den inser jag att jag har formagan att framkalla succe. Jag har niten nog att studera ett problem till dess att jag lar mig hur det fungerar. Jag har den kanslomassiga formagan att se mig sjalv i ett perspektiv och jag har ett kulturellt arv av risktagande. Denna kombination ar nagot jag bor fokusera pa. Min kraft kommer fran mina foraldrars satt att vara. Sa aven mina morforaldrar. Om jag skall andra nagot, vet jag att det handlar om en socio/kulturell forandrings process dar idogt skapande och larande kommer att ge resultat. Att stoppa ego't i skymundan, lata nyfikenheten soka svar och lata gladjen i andras narvaro bli en drivkraft.

Sa, nu laddar jag sa om igen. Nya hojder skall bestigas. Nya mal skall formuleras. Jag kommer att ta mig till nya aventyr och nya kunskaper. Livet ar ganska harligt i alla fall. Nagot jag maste bli battre pa ar att vara en pappa som finns dar for mina barn. Jag undrar om jag klarar av att flytta tillbaka till San Francisco?