fizzle badizzle

Återigen så sitter jag på en flygplats. Är på väg till Stockholm igen och skall jobba där till fredag. Å ena sidan så är det jobbigt med detta rotlösa flackande och flängande, jag tror jag pratade om det tidigare. Å andra sidan är det en bra tid för mig, jag får tid att tänka och fundera på mitt liv och min situation.

Här är de funderingar som jag har just nu:

- Jobbet; Hur skall jag göra. Jag fick ett erbjudande i dag om att jobba 25% och ha incitaments lön däröver. Mitt jobb blir mindre ansvar än tidigare och jag kommer inte att få använda mina styrkor i arbetet. Funderingen är att säga nej till erbjudandet och erbjuda en övergångs period på 6 veckor till fast pris med fasta arbetsuppgifter. Skall svara på Fredag.

- Boendet; Jag känner att det lockar att flytta till Stockholm. Tror inte att brorsan vill att vi behåller lägenheten, utan att vi säljer den. Men, jag har faktiskt tillbringat ganska mycket tid där och känner att det är en mer naturlig stad för mig.

- Barnen; jag fick ett samtal av exet i dag där hon bad om ursäkt för att betett sig som ett arsle i 3 år. Jo, visst - så är det. Men, hennes önskan om att lösa vår konflikt utanför domstolen tar jag med tillförsikt. Hon måste bevisa att hon menar allvar innan jag bestämmer mig för att tro på henne.

Jag får en väldans lust att säga - Men annars är allt lungt! Men, om jag skall vara helt allvarlig så har jag en hel massa jobb i Umeå som kan vara mycket mera intressanta. Jag är säker på att jag kommer att lära känna någon kvinna till slut som vill gå ut och äta med mig, samt finna en balans i livet där också. Stockholm finns alltid kvar, jag kan ju faktiskt byta ner mig i storlek på lägenhet och hyra något i Stockholm som jag kan använda.

Så även med barnen, om jag bara står kvar och tar det lungt kommer allt att bli bra - jag behöver inte lösa allt idag.

Jag är i alla fall riktigt tacksam för att jag får skriva av mig med mitt dravel här i bloggen. Jag känner att jag finner struktur i all oreda genom att prata om det. beslut växer fram, och genom att prata ut om alla mina tokiga ideer erkänner jag dels för mig själv att jag egentligen inte vet hur det skall bli, dels får jag chansen att titta min sanning i vitögat!

Ta vara på er.