Konfys

Hallå.
Sitter mest och funderar hela tiden på vad som skall hända. Vet inte riktigt hur det blir med jobbet, vet inte riktigt vart jag vill eller skall bo. Längtar till barnen. Trivs inte med jobbet.

Ojoj, jag kan fortsätta i oändlighet, men faktum är att jag gör enorma framsteg mitt i allt detta ovetande - jag bestämmer mig inte direkt och får ångra mig som jag alltid gjort tidigare. Jag tror att det faktiskt är viktigt att jag går igenom detta och tittar på min situation och tar mig en allvarlig funderare - utan krav på förändring.

Det är ju så att jag faktiskt har det ganska bra, livet knallar på. I och för sig har jag en stor ekonomisk kris - men det ordnar sig. Jag längtar efter barnen, men situationen kommer att bli bättre. Jag är ensam, men jag vågar mer och mer möta andra människor där dom är, inte där min rädsla stoppar mig.

Med jobbet så kommer det att bli bra. Jag skall ge ett motbud i morgon och dra en linje i vad jag anser vara möjligt. Vissa saker bör ändras, jag skall gå vidare. Deras process har misslyckats med att bygga mitt förtroende. Jag skall ta ansvar för att bygga en arbetssituation som faktiskt kommer att ge mig energi, inte dränera mig som det är nu.

Men, jag skall fortsätta att fundera i dag - skall ta en promenad med en vän som jag känner från tonåren. Det är jättenyttigt för mig att möta mitt förflutna, på mpnga olika plan. Jag har flytt ifrån det i så många herrans år, men det är faktiskt inte så farligt.

P