Hej, det var ett tag sen. Jag har varit ute och åkt bil hela helgen och kört över 180 mil.
Var ned till Falun på begravning. Min lilla kusin Ullis dog ju för några veckor sen. Väldigt tragiskt och synd. Ibland kändes det som hon var en lillasyster till mig - men tyvärr så medförde utlandsvistelsen att jag kanske förlorade mycket av den kontakt jag hade med henne. Men, det var en fin begravning och hela släkten var där.
Sen bar det av till Västerås på Valborgs fest. Kanske borde jag inte ha åkt, för jag blev riktigt trött av det och kände att jag borde ha vilat. Men, jag träffade min sponsor och fick prata med honom vilket alltid är super. Träffade en gammal kompis jag inte sett sen 1992. vi var båda två väldigt sjuka när vi sist sågs, så det var underbart att få se varandra igen och i gott skick.
Första Maj var det lungt. Jag körde motorcross hela förmiddagen och blev helt slut av det. Åkte runt i skogarna runt morsan i nån timme och kände att det var helt perfekt.
Efter att ha grillat med Familj och släkt vart det ett möte i Falun. Träffade ännu en gammal vän som hjälpte mig mycket i min ungdom och betyder mycket för mig. På kvällen åkte jag till Björn, min gamla kontakt familj. Jag är så oerhört tacksam för att björn finns i mitt liv - mannen har visat mig manlighet, ansvar, samvete, ambition och medkänsla. Genom de samtal vi haft har jag funnit en enorm styrka och insikt. Hans kommentar den här gången var att jag skall komma ihåg att klappa mig på axeln och tycka om mig själv. Jag kan älta lite för mycket i problemlösning och glömma hur myckat jag gjort.
Lördag var jag hos brorsan. Vi åkte till Stockholm och tog rätt på lite grejor efter farsan och fick tillbringa en hel dag ihop. Skönt att kunna hänga med brorsan så här. Vi kanske inte pratar så mycket, men vi är polare och värnar om varandra riktigt schysst. På kvällen åkte jag från Avesta till Bollnäs och Stefan via Falun och Morsan.
Söndag så körde jag från Bollnäs, via Ikea i Sundsvall till Umeå. Var hemma runt 3 och skulle koka mig en kopp kaffe. Trött som jag var så tänkte jag inte riktigt på vad jag gjorde, och när jag skulle öppna ett paket med kökskniven så slant jag och skar bort toppen av vänster tumme. Så, med blodet sprutande och ilskan kokande så virade jag in tummen i en handduk, vek tillbaka toppen av tummen och hoppade in i bilen för att köra till sjukhuset och akuten. Väl där så tog det en timme innan de kunde kolla på det. Kirurgens förslag var att jag skulle kasta kort stumpen och sy ihop toppen. Jag sa åt honom att han var en idiot och bad dem sy på biten. Eftersom jag jobbar med datorer och skriver med tummen hela dagarna ville jag i alla fall prova att behålla biten. Han kollade inte ens på tummen innan han föreslog att vi skulle slänga den. Men, jag får hoppas den fastnar, för det skulle nog se bättre ut med en bit utan känsel, än en sned topp.
I dag är det måndag och jag skall försöka ta itu med jobbet lite och komma igång. Skall på börja ett andra projekt i morgon och jobba parallellt i två månader. Ser lite fram emot det hela och skall göra mitt bästa för att göra ett bra jobb.
Ha det så bra allihopa, och var försiktiga med knivar och sånt - det skall i alla fall jag.
2 comments:
åhhh usch... det är sååå läskigt att skära sig i fingrar tycker jag...((kommer så mycke blod)) förra midsommaren så stod jag och diskade och skar upp pekfingret och långfingret ju... Och jag hade ju just fått jobb då och var helt beroende av mina fingrar i kassan....
Med andra ord.. jag lider med din tumme :-)
Kram på dig
Hoppas att tummen blir bra igen. Låter inte så skojsigt! Kram Paula
Post a Comment