Dötid och tokiga tankar

Sitter just nu på Landvetters flygplats och väntar på mitt plan. kom lite tidigt, men var så trött att jag bara ville åka hit och sitta och vänta. Skall faktiskt bli skönt att få åka hem till min ny-städade lägenhet. Bra-igt också att jag hinner hem till 10, då Entourage är på TV´n.

Men, det slog mig idag att när jag reser så här så drar min hjärna iväg på lite små loopar hela tiden. Kanske är det sammanhanget där forskare står och pratar om det de har studerat i åratal - kanske är det det faktum att jag ser nya saker. Men i alla fall; jag funderar en massa runt allt möjligt. Här är ett axplock från dagen:

- Jag är ett UFO. Ibland känner jag mig så långt ifrån alla människor omkring mig att jag tror att jag har nått fel på mig. kanske är det nått i min blick kanske luktar jag illa, kanske är jag ful - vem vet. Jag är i alla fall oförmögen att knyta ann till andra människor. Det är skitsvårt.

- Jag är rädd för att knyta ann känslor till en annan människa. Jag vet ju att jag längtar tillbaka till en relation, men jag är också rädd för jobbet som krävs att knyta ann.

- Jag hör till den där gruppen de pratade om på TV i förra veckan, jag vill bli kär, men finner det jättesvårt att hitta nån.

- Jag saknar min pappa.

- Jag är arg på pappa för de saker han lärde oss som inte var riktigt sunda eller hjälper mig i livet så som synen på relationer, umgänge, man/kvinna, ansvar och medkänsla.

- Jag ser fram emot att få träffa barnen i sommar och speciellt ta hit River. Har i och för sig dåligt samvete gentemot Saffi för att hon inte kan komma.

Nåja, nu måste jag sluta, det börjar bli som i skallen - snurrigt och rörigt med stora och små tankar.

ps. det är kanske inte så allvarligt som jag skriver, men tankarna kommer och går i alla fall.