Idag är det så dags för resnings förhandling i USA. Jag sitter i och för sig här i Umeå och ugglar, men jag skall delta via telefon om allt fungerar som det skall.
Känner mig ganska lugn i frågan, eftersom det handlar om ganska lite, och nått så opersonligt som pengar. Exet vill att domstolen skall räkna hennes lön annorlunda,att lönen är lägre. Till råga på allt så la hon in lite mer argument i sin ansökan som är ganska felaktiga och motsätter sig domstolens tidigare beslut.
Men, enligt mina beräkningar - och min bästa förmåga - så har jag kalkylerat hennes inkomst på timpenning och antalet timmar per år och kommit fram till mycket mer än vad hon hävdar i sin resning. Samma gäller sjukförsäkringen som man i USA måste betala själv. Jag delar gärna på barnens kostnader, men motsätter mig att betala hälften av hennes. I fråga om Pension har jag ingen åsikt.
Så, hennes resning var ostrukturerad, osaklig och lögnaktig - konstigt hur en advokat som varje dag ägnar sitt jobb att stå framför en domare inte ber om hjälp mer än vad hon gör. Men, kanske är det nycken i det hela. Egot stoppar henne från att be om sunda råd - de som hjälper henne försöker bara få henne att må bättre, inte hjälpa henne till att acceptera sanningen.
Men, det är vägen hon måste vandra för att få sinnesro. Jag är övertygad om att hon har en bild av hur det borde vara och har jättesvårt att se världen på något annat sätt. Det var ju så igenom hela vårt förhållande, hennes agerande var ofta baserat på reaktion och rädsla.
Men, nu är det dags att gå vidare. Jag skall sitta vid telefonen i kväll och vänta på att domstolen ringer. Det kommer säkert att bli lite kompromiss, men det är ok. Det är i alla fall barnen som är min motivation, om hon gör allt en fråga om pengar så får hon det - jag behöver inte följa med på de beslutet längre.
I kväll blir det jazzklubben, i morgon MADE festivalen. Livskvalitet.
No comments:
Post a Comment