Det känns som livet går lite i SloMo (Slow Motion) just nu. saker och ting händer i och för sig, jag deltar i mycket, känner mig aktiv och prövar lyckan. jag betalar räkningar, skall besikta bilen, gör deklarationer efter mina döda pappa, städar, köper spegel, jobbar med 3 olika projekt, reser och planerar en grillfest hemma hos mig på Lördag.
Så, visst det händer en massa saker, men mitt i allt så känns det som tiden flyter förbi likt en gyttjeflod. Sakta, sakta glider livet fram och även om det händer mycket är stunderna dess i mellan brutalt långsamma och sega. När jag sätter mig ner och funderar på nått känns det som en fallskärm håller framtiden från att komma, och en blytyngd håller dåtiden kvar liket ett ankare.
Jag känner lite att jag inte riktigt kan vara helt öppen i bloggen, men mycket handlar givetvis om längtan till barnen, men lika mycket handlar om relationer.
Jag känner att jag gör mig upptagen för att inte känna efter, jag drar mig tillbaka för att inte överreagera, och kämpar för att få det hela att hålla samman.
Det handlar ju inte så mycket om andra människor detta. jag vet att det handlar om mig och min sinne. Jag är idag ansvarig för vem jag är, vad jag tycker och tänker, vem jag anses vara av andra och framförallt ansvarig för varje situation jag är delaktig i - till den grad att jag kan påverka min del i det hela och tar så att säga ansvaret för det.
Vet inte riktigt var denna tanke kommer att ta mig, men det är nytt.
No comments:
Post a Comment