Har tränat på ödmjukhet i helgen. Ni som vet va 4:e steget innebär, så håller jag på med harm listor och har skrivit ner min del i det hela. Ibland har jag hört att man blir mer arg när man gör detta, men jag har inte känt så - snarare tvärt om. Jag har sett min del och hittat ett mönster i mitt beteende som kanske skapar de återkommande situationerna.
I och med det arbetet så har det dykt upp situationer från barndommen som skapat rädslor jag tidigare inte sett faktiskt. Skönt att de dyker upp - för jag kan ju faktiskt lägga det bakom mig utan att ha skapat ännu en situation där mitt agerande satt sig på tvären.
Men, ingen är perfekt - och inte jag heller, Faan! Jag som trott det skulle vara möjligt att bli perfekt. Om Man har en perfekt yta, kanske ingen upptäcker den dåliga självkänsla som ligger under ytan och skapar så mycket rädslor.
:-)
2 comments:
*hihi* nää ingen kan vara perfekt... men vem vill vara det... Då blir man ju inte så spännande som person ;)
*hihi* - men att bekänna färg är ju faktiskt befriande och förenklande. Men sant som du säger, man blir mer intressant i imperfektionen.
Post a Comment