Idag när jag ringde barnen så visade det sig att exet redan berättat för sonen att han skall flyga till Sverige i sommar. Skoj, bra roligt och allt det där...men.
När jag frågade vad hon sagt, när hon sa det, hur hon sagt det och uttryckte min oro för hur Saffi tog det hela med att hon inte får följa med, styrde hon samtalet med isiga kommentarer och hånfullhet.
Jag blir så arg och ledsen. Det skär i mitt hjärta hur hon ser sig själv sitta i mitten av världen och ha rätten att själv göra som hon vill. Saffi har inte sagt ett ord till mig på flera dagar, och nu undrar jag ju givetvis om det är därför att hon är besviken, ledsen eller känner sig mindre älskad eller nått.
Samma visa om och om igen. Jag blir lämnad i min ensamhet med hundra frågor. Hon styr processen och vill inte berätta vad hon sagt till River och Saffi. Jag kan ju inte börja förhöra barnen om vad som är sagt, och hur det gick till.
Jag vet inte riktigt vad jag skall göra? Kanske borde jag ta kontakten med terapeuten som vi träffade i Mars när jag var där, kanske inte? Känner mig så arg och irriterad att jag håller på att spricka. Vill ju inte att hon skall ha detta grepp på mitt mående, eller ha denna kontroll på mina känslor. Det är helt klart för mig att hon använder situationen till sin favör, hon använder barnen som slagträn och använder situationen för att slå tillbaka på mig.
Men, det är inget jag kan göra åt det. Jag sitter med händerna knutna och tårarna alldeles bakom ögonlocken. Adrenalinet sprutar som en fontän i mig och jag vill helt enkelt bara skrika på henne vilken idiot hon är. Jag vill helst inte ha med denna onda människa att göra, men...
Varför, varför, varför. fattar du inte att detta är fel. Jag ber och bönar på mina knän att du en gång skall sluta, men det fortsätter och fortsätter att komma tillbaka. Försvinn ur mina känslor och ge fan i mitt mående. Ibland önskar jag att jag hade nån som kunde trösta mig, stryka mig på kinden och säga att det kommer att passera, det här med. Ibland vill jag också få stöd. Men hur fan skall jag kunna våga att ta en annan människa närma när det bara fortsätter att vara så här. Kanske känner hon att hon har kontroll på mig genom detta och skapar olycka för att skapa ensamhet. kanske gör hon detta för att det är så hennes liv ser ut? Men jag vill inte mer. Jag vill inte bli så här påverkad. SLUTA!
No comments:
Post a Comment