Var på bio igår kväll med en kompis. Såg "Boat that Rocked" och slogs återigen av hur mycket jag saknar en livskamrat. Jag vet ju att det kommer att ta sin tid att släppa på kontrollen och försvaren, men i alla fall.
När jag satt där och funderade så slogs jag av vad det innebär att släppa en annan människa nära - och jag blir faktiskt ganska rädd för det. Att hänge sig och bli sårbar. Att mjukna och låta ömheten styra. Att tänka på en annan människa i samma tanke som mig själv. Jag blir faktiskt lite rädd, vilket kanske innebär att jag inte är redo.
Men, jag vill ha en sån där glad och positiv vind insvepande i mitt liv. Jag vill släppa kontrollen och falla handlöst för en annan själ och längta efter den tid vi tillbringar tillsammans. Jag vill skämma bort med uppmärksamhet, skratt, rädslor och svagheter. jag vill bygga styrka, trygghet och upptäckarlust.
Jaja, det blir nog bra hoppar tanken fram just som jag skriver detta. Min logik vill gärna borsta bort allt fluff och bli saklig, i kontroll, tråkig. Jag är så jävla duktig på att borsta bort allt jag vill och göra det som är förväntat. Ibland spyr jag på mig själv över min präktighet och glans. Jag kan vara så jävla duktig i bland. Men, jag vågar i alla fall åka på fika hos vänner som jag nyss lärt känna. Jag säger inte nej till att prova nya saker och bara det är en lång bit på vägen. I och för sig handlade det mest om jobb, men i alla fall.(Tack E, och lycka till idag!)
Lite av anledningen till att jag känner så här är att en speciell vän som jag strulat med får nått år sen ändrat sin relationsstatus på Facebook. Jag är jättelycklig och glad för henne, men jag är faktiskt avundsjuk. Inte på att hon fått en kille, men att hon tagit steget och vågat skaffa sig ett förhållande. Jag känner mig ganska liten och tragisk, men att vara ärlig är ju också att öppna för förändring tror jag.
Gott hopp om en god vecka, solen lyser, folket ler och näcken spelar för mina vänner. :-)
3 comments:
Förstår din känsla..men med tiden blir allt lättare och när du är redo träffar du också en kvinna för dig =)
Kampen är det som gör att vi går framåt..
*kram*
Känner igen dina tankar och känslor när det kommer till relationen.... jag skrev själv till en vän i går just på facebook...*haha* som just inlett en relation och frågade... "hur gör ni alla som inleder relationer och vågar bli kära?"
Han svarade :"sluta sök ideal som inte finns, våga vara sårbar och våga satsa"
Det var hans recept och säkert ligger det något i det han säger.
Men om du och jag lever ensamma när vi bägge är gamla och grå kan vi ju sitta i nått bibliotek tillsammans och läsa böcker ;)
Kram på dig!
Allt har sin tid :) Kram
Post a Comment