Måndagsmorgon

Hej där.

Sitter och håller på att förbereda en dag på jobbet som handlar om processer och personligheter. Vi behöver lite mer ansvar och har blivit tvingade att ta nått steg tillbaka och fundera igenom vad vi gör.

Problemet har uppstått för att det går för bra för oss och vi kämpar med belastningen och dras med stora förseningar. Så det är ett lyxproblem.

Men, jag måste erkänna att jag är lättstött. Fick kritik runt hur detta är och kände att det kröp under mitt skinn. Jag blev ledsen och helt dränerad.


Skall försöka göra rätt idag och ställa processen i ordning, men själva grejen är att jag blir så träffad och blir rent ut sagt ledsen.

Personen som gav kritiken är lite av en åskådare i processen som själv svor sig fri från att ta ansvaret, men kommer då nu med en massa kritik och förslag.  Diskussionen när vi anställde honom var att vi ville att han skulle ta ansvaret, men så blev det dock inte.

Jag måste erkänna att jag då nu idag håller detta mot honom lite. Känner mig som en ganska dålig människa tack vare detta, och reagerar lite för känsligt i en situation när jag skall vara lyhörd.

Detta är en karaktärsdefekt som jag brottats med tidigare i mitt liv ganska rejält. När jag får för mig att jag inte duger, efter att ha jobbat så hårt som jag gjort, och kritiken kommer i form av dessa pekpinnar  - då reagerar jag med starkt försvar och känner mig orättfärdigad.

Det är antagligen något i hans person som gör att jag reagerar och gör mig försvarsbenägen. Jag reagerar säkert på hans ord och attityd. Glömmer helt säkert att läsa orden, och hör säkert någon röst från min barndom i detta som spökar.

Måste säga att jag är redo att tvätta bort mitt förflutna och bjuda in möjligheten att växa i detta. Jag är ganska bra som det är - jag behöver inte försvara mig.

chup chup