Har försökt att formulera ner mina känslor efter helgen. Vill skriva om lyckan jag har efter att fått nycklarna till mitt egna lilla hus, men tyvärr så är det sorg som ligger högst upp. Dels blev jag dumpad, dels blev jag påmind om min familjs historia.
Familjen kan jag inte göra mycket åt. Det är som det är och jag får helt enkelt lära mig vart gränsen går. Det är sorgligt och som det är.
Att bli dumpad är kanske inte det enklaste, men jag måste erkänna att det var väntat. Relationen som kändes så bra och gav så mycket hopp hamnade i en nedåtgående spiral som jag inte kunde bryta.
Jag måste acceptera att jag inte kan fixa allt och ha svar på allt. Jag måste också acceptera att jag ibland inte är den rätte.
Jag var beredd på att det skulle bli så här. Jag kände i magen att det inte fungerade och hade kanske själv kommit till samma punkt inom kort. Vi är helt enkelt olika och lever i skilda världar, lite för långt ifrån varandra för att någonsin kunna vandra tillsammans i mitten. Va vet jag.
Men, det är svårt att bli bortvald. Rädslan att någon annan tagit min plats och att jag inte duger som jag är spökar. Faktiskt är det så att jag inte vet om hon ens var monogam? Men, det är nog spöken i mitt förflutna som är där och serverar bilder för att skapa ytterligare separation som skyddar mitt hjärta.
Jag var själv på väg till samma plats i mig. Vi hade inte mycket gemensamt. Det var lockelsen som styrde och lusten som eldade på. Samtalen var ofta svåra och den redigerade rädslan för att säga fel saker gjorde att jag kände mig konstig i hjärtat. Oro, oklarhet och osäkerhet började äta sig in.
Allt kommer när det är tid för det. Nu var det tid för detta och nya kapitel skall påbörjas. Jag förstår att detta är en del av helheten vi kallar livet. Jag accepterar detta med så mycket vördnad jag kan frambringa.
En kompis gav mig ganska nyttig feedback idag. Hon frågade hur jag kunde tro att någon skulle kunna känna sig välkommen in i mitt liv när jag själv planerar resor till barnen i Mexico, till USA, åker till Sri Lanka på semester själv, jobbar och bor i Stockholm, reser hela veckorna, Köper hus helt själv etc. etc. Jag skrattade gott med känslan att hon har helt rätt. Jag lever fullt ockuperad av mina egna idéer och gör det som faller in. Jag är en ultra-egoist med längtan att ha en partner i mitt liv. Jag vet bara inte hur det skall gå till.
Jaja, jag har lite att jobba med. Jag är en drömmare med stora förmågor och stora karaktärsdefekter. Någon gång så skall det plana ut och bli lite lugnt. Jag hoppas det i alla fall.
No comments:
Post a Comment