Baksug

Jag funderar ibland på vad det är för fel med mig. Om jag har nått som inte är helt normalt eller om det är ett hål i mig som aldrig kommer att läka.

Det kanske låter stort och kraftfullt, men det är helt allvarligt. Jag drabbas av baksug i motivation, känsla, självtillit och kärlek till mig själv.

Livet krymper ner till en liten bubbla och jag kan knappt ta mig ut ibland. Ligger på sängen och hittar inte motivationen till att ens tänka på jobb. Hela dagen går och jag får inget gjort.

Det här tenderar att hända lite då och då. Idag var en sån dag.

Det började med igår faktiskt. Jag skrev lite om det i bloggen - jobbet står mig upp i halsen och jag är helt överbelastad med stress. Frustrationen över att systemet inte klickar och att vi först och främst måste nå intäktsmålen gör att jag måste pusha alla lite för hårt. Sjuksymptom och stress dialoger dyker upp hela dagarna. Igår så vart det en sån dag.

I morse så fick jag också ett mail från exet där hon säger att jag är skyldig henne en massa pengar, att det är ränta på dom och att domstolar i USA är hårda etc. Det är väntat, men oron för hur detta skall påverka min relation med barnen lamslog mig idag.

Press är inte alltid bra. Ibland blir det för mycket och jag slår av.

Sen en liten rolig grej. Jag satt i dag (eller det kanske var i går) och funderade på min relation till relationer. Jag kände liksom ett vasst hört i mina känslor och förstod vad det var jag inte kan. Jag kände likt en ärrvävnad i mitt känsloliv som inte riktigt var lika mjukt och rörligt som det andra. Det kanske låter lite flummigt och flyktigt - men jag lovar att det var ett sånt där ögonblick av insikt av den högre skolan. Helt plötsligt kunde jag känna på hela paketet av rädslor och missriktad längtan som tenderar att inte bli besvarad i de relationer jag ger mig in i. Antingen är personen inte tillgänglig, inte redo eller helt enkelt inte intresserad av mig, och då är det ju inte så konstigt att jag inte finner det jag känner längtan efter. Det syns liksom på människorna som jag möter, deras situation är inte likt min och vi söker efter olika saker. Jag söker mig till detta för att skydda mig mot ärret jag skrev om innan, utgången är ju liksom förutbestämd. Rädslan för att bli lämnad gör att jag söker mig till relationer där jag kommer bli lämnad. Snurrigt kanske, men väldigt klart för mig.

Jaja, nog om detta. Jag tog mig en dag för mig i dag. Jag vet inte om jag riktigt kommit till ro, eller om den varit bra för mig. Men jag känner i alla fall att jag behöver dessa ibland för att släppa upp apatin och utanförskapet och titta lite på det. Känns som jag växer och låter mig vara det jag är. Det är bra.