I lördags och söndags så öppnade jag på locket och sökte kontakt. Jag kände att jag behövde se, höra och känna.
Idag kom sorgen tillbaka. Rädslan för att ha blivit utbytt och sorgen över att jag inte räckte till och längtan kom som ett paket på posten.
I och för sig är jag trött, två dagar i London med väldigt lite sömn, många möten och storstadsstress gör nog sitt med att förstärka och plåga mig lite.
Men, vad är rätt i en sån här situation? Vad är bäst? Vad betyder rädslan och hur sanna är mina tolkningar?
Jaja, ville bara skriva av mig och lämna plats. Är på väg hem från London, villa bara sova och är både hungrig, ensam och trött - ingen bra kombination när jag blir påmind om att jag saknar och sörjer relationen som fortfarande känns i hjärtat.
Ska inte fundera eller söka några svar i dag. Inte i morgon heller...
Jag har bestämt mig för att stå och vänta och se. Vänta på vad tiden berättar och ta nästa beslut när det behövs.
No comments:
Post a Comment