Jag ber om befrielse från mig själv. Jag orkar ibland inte med min hjärna.
Vill bara stänga av och gå i ide.
Men, jag vet att mitt största problem är känslor. Jag har svårt för dom och har en reflex som vill stänga av.
Det är nära nu.
Jag står och balanserar, försöker lyssna på de råd jag får och känner hur det drar i mig. Känner hur gamla mönster står och väntar på att få utrymme. Gamla sanningar vill döma och skapa distans. Letar efter ursäkter och flykter.
Vill hoppas, vill önska, längtar efter närhet. Vill, ser budskap i allt och känner. Otåligheten pockar på uppmärksamhet, kroppen vill känna värme.
Rädslan vill skjut bort. Vill stänga ner. Skapar tvivel och säger nej. Vill inte tolka, vill inte höra och skapar rädsla.
Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden.
No comments:
Post a Comment