Mycket funderingar och allergi

Våren har äntligen kommit till Umeå. Till slut så slog alla träden, buskarna och gräset ut och visade sig i all sin prakt - och min allergi kom som ett brev på posten. Visst, det är vackert och fint och härligt och allt på en gång, men jag vill bara sova hela tiden. Näsan rinner och kroppen är tung. Känns som jag ahr ätit betong till frukost varje dag. I lördags så sov jag 2,5 timme på eftermiddagen, i går sov jag mest hela dagen.

Det ger ju sig, det vet jag. Jag är inte orolig för att det är så här, och jag brukar komma igång efter en stund. Sen är det ju så att kroppen vänjer sig ganska snabbt, det brukar ta en vecka eller så, sen är allt som vanligt igen. Det jobbiga är att under dessa allergitider så blir faktiskt jobbet lidande. Jag har lite svårt med motivationen och får kämpa lite för att hålla lågan uppe.

Mitt i detta så är det en hel massa funderingar som snurrar i skallen. Jag har utmanat min ensamhet lite och har det ganska jobbigt med det. Vill allt som oftast gömma mig och inte känna på stressen som kommer - men det är ju ganska väntat att det skulle vara så här. Bilder av gamla situationer och sår som finns inom mig gör sig ohyggligt påminda och jag lider ganska mycket i de bilder och känslor som kommer upp. Men, jag tänker utmana mitt öde, och det kommer nog att bli bra. En dag i taget så fixar det sig.