Har landat i Sverige på riktigt nu. Känner att jetlagen börjar falna. Skall jobba i morgon igen och känner lite som jag tar ett avstamp. Det är på många olika plan och jag hoppas jag finner min väg igenom alla olika skeenden.
Först handlar det om barnen. Jag saknar dom och känner mig overkligt ensam. Deras ord och skratt kan nästan höras, deras kramar och bus kan nästan kännas. Dom åker till Mexico på lördag och jag känner lite oro och rädsla.
Det andra är relationen. Jag börjar känna att jag inte kan göra något mer nu. Jag måste stänga ner och avvakta. Vet inte vart det bär av. Jag vet vad jag vill, och känner idag att jag nu inte kan påverka mer. Måste passivt stå och se vad som händer. Vår dialog skapar mer frågor och jag måste erkänna att jag inte riktigt hanterar det just nu. Tvetydigheter och oklarheter är svåra att förstå. Jag önskar hon vill komma tillbaka till mig, men tiden talar emot mig lite, det börjar kännas mer och mer omöjligt. Hon får berätta när hon vet något. Jag får se till att hålla dialogen på en trygg nivå tills jag bestämmer mig. Hon vill just nu vara vän, idag tvivlar jag på att det finns en väg tillbaka för henne, hon verkar vilja gå åt ett annat håll.
Sen vann jag idag en budgivning på ett hus. Jag skall till banken på måndag och vi får se om jag blir husägare i Grycksbo utanför Falun. Ett litet hus på landet med en halv hektar mark med en porlande bäck som rinner längs hela tomten. 3 rum och kök med lite reparation och dekorationsarbeten. Känns skrämmande och stort. Jag kämpar lite med att erkänna att jag förtjänar något sånt, men jag har ju några dagar på mig ännu att vända på det. Jag håller i alla fall tummarna att det går bra.
No comments:
Post a Comment