Rekyler

Hej, nu var det någon dag sen jag skrev...

Det har hänt en del saker, och en del insikter trillar ner.

Jag skall skriva kontrakt på ett hus utanför Falun på fredag. Jag köper ett litet hus på landet och får äntligen realisera en stor dröm som jag jobbat länge på. Huset är 90 kvm, och sitter på en halv hektars tomt i en by som heter Grycksbo. Lite vid sidan, men nära till alla jag känner. Jag får ett projekt som jag helt och fullt kan dyka in i och tänka på. Jippii!

Saknar även mina barn och är sårbar i det. Jag tar ofta på mig en fasad runt barnen och släpper sällan upp den enorma saknad jag känner. Blandat med den rädslan jag nu har för att dom flyttat och inte riktigt har tillvaron så strukturerad är det i det närmaste ohanterbart.

Det tredje är min längtan efter L. För det är så det är - mitt hjärta vill omfamna henne och söka fysisk och psykisk tröst hos henne idetta. Igår fick jag öppet erkänna att jag står just där, mitt i mellan saknad och sorg och längtan och rädsla. Känner hur rekylen från att dra mig bort hela tiden pockar på uppmärksamhet. En man skall vara stark, klara av och ha koll. Jag är inte stark, känner att jag är rädd att inte klara av och vill ha trygghet från henne just nu.

Jag vet inte hur det blir. Å en sidan finns det större hopp om framtiden idag runt oss, å andra sidan blir rädslan större för att detta kommer göra för ont och att det inte finns plats för annat än en vänskap. Jag vill ha mer än bara vänskap.

Idag, eller just nu vill jag stänga av och skydda mig, det är säker helt annorlunda om en timme.