Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag - jag känner mig vobblig, oinspirerad och trött. Det är liksom inget som jag kan sätta fingret på eller komma på. Jag mår helt enkelt inte helt prima idag.
Inte för att det är nått fysiskt. Jag känner mig helt ok. Har börjat känna att mina löpturer och promenader börjar ge styrka. Jag sover ganska bra, så jag är inte trött heller.
Psykiskt är det heller inget som spökar. Jag tittar mig själv i spegeln och ser en man som är, i stora drag, nöjd med sig själv och tar för sig i livet. Självkänslan är ok, livet känns hanterbart och tillvaron är ganska lugn.
Träffade L i helgen och situationen är lugn där - även om det kanske inte är så definierat. Men å andra sidan har jag inga andra krav än öppenhet och rättframhet där heller. Inga löften behövs eller liknande. Kanske att jag längtar efter att fritt få drömma mig bort och kunna dela dom med henne i en oskyldig dans runt känslan av hopp. Men, eftersom läget är som det är för henne så skall jag inte öppna den sidan av mig själv, tror den bara ställer till det och kanske skapar panik i detta läge.
Runt barnen verkar det vara ok också. Jag fick prata med dom igår. Dom sitter där i Mexico och letar efter lägenhet. Kan tycka att hon borde ägnat lite mer kraft åt att förbereda, men det löser sig nog. Märkte på sonen igår att han kände sig otrygg. Men, jag kan inte börja trycka min oro på deras stressade situation - få ligga lite lågt.
Jag skrev också på köpehandlingar för ett hus i fredags, så livet kommer att se lite annorlunda ut framgent. Jag har länge drömt om ett hus projekt. Känner mig väldigt laddad för att få gripa an det hela med all kreativitet och skaparlust som finns inom mig. Jag är dock ganska otålig och känner att de kommande 3 veckorna innan köpet blir klart får hålla igen.
Men men. Livet är inte alltid en dans på inspirationens våg med möjligheter som poppar upp och inspirerar. Känner lite tyngd med jobbet - men det är mycket saker som skall göras och hanteras. Har anställt en drös människor som skall skolas in i vår kultur och vår teknik. Mycket faller på mig och jag försöker hela tiden komma ihåg att det är ett lyxproblem som jag har och kanske skall försöka se med lite annorlunda ögon. Det är inte alla förunnat att få komma till jobbet med 10 pers som pockar på ens uppmärksamhet och vill ha vägledning. Jag stpr i deras centrum och håller deras öde i min hjärna. Dom ber mig om idéer och lösningar på problem som dom får och tror att jag har lösningen på. Jag är en lyckligt lottad man!
Jaja. Livet går vidare. Idag är en helt ok dag och jag tror det stärker moralen att även idag hålla tätt och inte falla igenom och be om bekräftelse för det hål som finns inom mig. Det hålet som inte går att fyllas igen.
Nej, jag måste tro på att jag är en bra människa som är ok som jag är. Det vet jag ju i dom flesta avseenden, men ibland - på dagar som idag - så känner jag mig lite vobblig och letar efter känslan av riktning och mål. Jag får bara se till att komma ihåg att det också är ok. Jag får ta mig en löptur på eftermiddan och hoppas att lyckan från det väger upp lite.
No comments:
Post a Comment