Helt ok, men svårt som attan.

Hej, Har haft en ganska händelserik vecka. Jobbet har börjat se riktigt ljust ut, och stabilt för första gången på länge. Privatlivet har tagit en skruv som jag inte riktigt hade planerat för. Förra veckan skrev jag ju om att jag varit på IKEA, terapi och annat för att prata om min svårighet med relationer och så.

Men, nu kan jag säga att arbetet börjat tagit fart. I helgen så hade jag det underbara nöjet att tillbringa nästan all ledig tid med en hutlöst vacker kvinna. Vi gick långa promenader och fikade och pratade. Hon är en bekant från skoltiden, och för första gången på 15 år umgås jag med någon som känner mig och kan relatera till min historia - för vi växte ju upp ihop.

Det har inte hänt nått alls, vi har bara gett varandra lite kramar när vi går och ses, så det är ju inget etablerat så att säga. Men grejen är att det utmanar mig djupt inombords. Jag var helt slut i Söndags och så även igår. Kanske är det lite blandat med allergi, men jag känner mig utpumpad av tankeverksamheten också.

Hon väcker absolut något i mig. Jag blir rädd, får gå emot mina rädslor hela tiden och får hela tiden dra ner situationen till vad den är, en nygammal vän som jag pratat och umgåtts med.

Det är riktigt spännande att känna efter och upptäcka min process så direkt som jag gör just nu. Har inga som helst mål eller förhoppningar med henne eller vad det månne bliva av vårt umgänge - men hon väcker en ny nivå i min process och jag deltar med starkt fokus och enkla regler.

Livet är härligt idag.