Process

Igår var jag på terapi igen. Valde ju att be om hjälp för en och en halv månad sen tack vare att jag kände mig så nere. Sakta med säkert har livet blivit ljust igen och det positiva börjar utkonkurrera det negativa igen och livet lyser.

Igår pratade jag ganska mycket om min svårighet med relationer och hur det i stort sett inte funnits någon jag släppt inpå livet. Jag vet en i dagens läge, tjejen jag bodde ihop med när jag var 18 ungefär. Jag strulade bort den relationen och hade det jättejobbigt med att acceptera och gå vidare. Efter många år gick det så bra och jag träffade exet och gifte mig. Mellan dom hade jag ett antal relationer som inte riktigt var seriösa, utan jag kontrollerade min känsloinput och kontrollerade att jag inte knöt ann för att bli sårad.

Men, vad som vi pratade om igår var hur det sett ut i mitt liv, och vilka exempel som satt min standard och skapat min känslobild. Ingen har ju gjort något fel, men jag är tvungen att bearbeta ganska många föreställningar för att kunna klara av det här måste jag erkänna. Bland annat så pratade vi igår om balansen mellan närhet och distans - där det för mig inte finns en balans, utan ytterligheter och en stark pendel. Antingen knyter jag ann och skyddar in i döden, eller så står jag på behagligt avstånd och förblir opåverkad.

Riktigt intressant när jag tittar på relationerna och inser att jag sedan 20 års ålder stått kvar i distans till allt omkring mig och inte släppt nått inpå livet. Visst, jag har haft relationer och varit förälskad på något plan, men jag har inte lämnat kontrollen och "hoppat" in i en relation utan att veta vart nödutgången är. Tragiskt men sant. Jag tror ju i och för sig inte att jag i detta är unik eller sjuk, utan antagligen är det ganska vanligt att ens bagage och historia påverkar livet framåt.

Men, jag är mitt i en stor förändring och klarar nu av att se detta. Jag tror ju på att jag i samma ögonblick som jag fått insikten också har verktygen att förändra, vilket jag kommer att göra när det är dags.

Men, jag håller så sakteliga på att byta skinn och bli en känslosam och vuxen människa. Jag håller på att lägga mitt förflutna bakom mig och ge mig möjligheten att återigen få delta i det som jag hade med den där fina tjejen när jag var runt 18 år gammal. Jag lever ju inte i en illusion att hon skall var den, nej hon representerar något annat - vänlighet och äkthet runt relationer som jag fick en glimt av genom henne. Hon representerar något jag gärna vill ha tillbaka. Vilket är schysst, för om man kan ha en bild i minnet så vet man ju att det finns.

:-)