Sitter vaken och tittar lite på barnen. Klockan är kvart över 5 på morgonen och om 5 timmar skall jag bege mig till flyget för hemfärd.
Känner väldigt mycket och dras mellan hemlängtan och saknad. Tiden med barnen har varit väldigt viktig. Speciellt har jag kunnat skapa fina band med Saffi som jag ändock flyttade ifrån när hon bara var 6 månader gammal. Jag och River kämpar vidare i att testa gränser med känslor, förhandlingar och förmågan att uttrycka vad vi känner - speciellt efter jag åkt.
Veckan har varit jobbig. Jag har haft lite kriser med jobbet och behövt tagit hand om det, samt att jag och exet varit upp i rätten igen. Ja fick igenom de dagar jag ville för resan till Sverige i Juli - och var tvungen att sätta mig på tvären med ytterligare fördröjning. Hennes önskan om att vänta, vänta och vänta har jag helt tröttnat på. Nu skall vi tillbaka i rätten nästa år. Jag vet redan nu att hon kommer att be att Saffi inte åker till Sverige, utan väntar till året efter då hon planerat åka till England på OS med några vänner. Hon råkade försäga sig om det förra besöket, men jag tror Saffi skulle klara Sverige redan i år om så vore.
Annars dras jag med hemlängtan. Känner mig mycket starkare denna gång jämfört med förra resan. Jag var ju här i Januari/ Februari i en månad, och sen tillbaka efter en månad för detta besök - så det har blivit mycket tid nu med barnen. Jag flyttade just in i en ny lägenhet i Sverige och känner ett starkt behov av att pyssla om mig själv. I detta ligger det någon form av dåligt samvete runt barnen att jag inte kan bo och verka närmare dom. Men, jag måste erkänna att det är som det är och gå vidare. Barnen kommer att få spendera mycket tid med mig i Sverige när dom blir äldre, och medans dom är små åker jag emellan som jag gör nu.
Jag märker på River att han börjar bli äldre. Han visar irritation med större kraft, otålmodighet med miner och glädje med stora blida ögon. Han har börjat fått styrsel på sin kropp och åker Scooter som en galning. Balanserar och grejar med ett ständigt leende på läpparna. Saffi är avancerad på sitt sätt. Plockar och fixar med saker, små boxar och arrangerar och donar. Är helt bestämd över kläder och tävlar på största allvar med brorsan om att komma först, hinna mest, äta mest etc. Sen ibland så tyr dom sig till varandra och kramar om varandra så sött att hjärtat smälter när jag tittar på dom. Saffi går ofta fram till River och viskar i hans öra, river kramar ofta Saffi och det märks att dom älskar varandra som bara småsyskon kan. River är Saffi´s trygghet och Saffi är River´s skyddsling.
Nu skall jag vara hemma i 3 månader innan det är dags igen. Skall bland annat starta upp en firma igen som har legat på efterkälken lite under våren. Produkten är klar och kunden har betalat. SÅ nu är det lite fullgas igen. Visst, jag flyr in i jobb - men jag tror att varje sund människa måste hitta sin flykt från den sorg som kommer med saknad efter ens egna barn. Och så länge den inte är destruktiv och allomfattande så är det ok. Skall även unna mig lite närhet till andra. Känner mig stark och kapabel att skapa nya bekantskaper igen, och med återvändandet till Falun efter så många år känns det faktiskt skönt med lite igenkännande och gamla ansikten.
Lägenheten jag flyttat in i är riktigt fin. Skall ta mig en tur till IKEA om några veckor och inhandla lite saker. Bokhylla, ny soffa, köksbord och lite sånt som jag gjorde mig av med när jag flyttade från förra stället. Det var dags att förnya, och jag är värd lite hemkänsla.
Ha det så bra allihopa, och glad påsk.
No comments:
Post a Comment