likadant fast tvärt om.

En stor pollett trillade ner igår. Det blev ett sånt där ögonblick när jag fattade precis vad som krävs, och såg hur jag skall göra för att förändra.

Jag kämpade ju i många år med att tygla en impuls inom mig. Det impulsiva svaret på varje svårighet i livet var att glömma eller skjuta bort känslan och inte ta i det. Jag kämpade länge med att finna sätt och medel att få några sekunder att spela upp filmen med konsekvenserna innan jag agerade och fick på så sätt en liten buffert mot självdestruktiviteten. Genom att träna på denna process har jag så sakteliga byggt upp en trygg tillvaro där jag inte längre behöver agera ut på impulsen och därmed funnit trygghet.

Igår så pratade jag så med min terapeut runt problemet som dyker upp när jag får möjligheten att få något positivt. Låt mig förklara - i måndags var jag på IKEA. Jag var på bra humör och kände mig uppspelt och glad. Efter att ha gått runt på övervåningen dök en snygg tjej upp där vi var gång efter gång. Hon jobbade där och höll på med nått. Efter att fått hjälp av en av hennes medarbetare frågade han om jag ville ha hjälp med något mer. Jag sa rätt upp och ner att jag gärna ville ha den där tjejens telefonnummer. Han skrattade och jag gick vidare.

Efter en stund dök hon upp igen, och hade en forskande blick - jag förstod direkt att hon måste ha fått detta berättat för sig.

Men, här kommer så roten till insikten. Jag tog två steg i hennes riktning. Sen tvekade jag, började spela upp en dialog av negativitet och självförakt i mitt huvud och vände mig bort. Jag debatterade detta inom mig och vet nu att jag helt enkelt borde gått fram och erbjudit mitt nummer och en fika vid tillfälle. Men, det bidde inget av det. Jag spelade upp en dialog där jag inte var värd att göra det, inte attraktiv nog att vara sedd, eller intressant nog. Så, nu sitter jag här med lite ånger och en fundering på när jag skall åka tillbaka till IKEA igen.

Men, insikten ligger så i att vända på den impulskontroll jag upparbetat för att få stabilitet. Jag skall ju givetvis jobba fram ett ögonblick i mitt medvetande där jag utmanar min dåliga självkänsla med en konsekvens analys så att jag kan ställa fakta och risk mot rädsla och brist på självkänsla. Det är ju så att denna process går väldigt fort, jag hade övertygat mig själv om att jag inte var värd denna situation inom ramen för två fotsteg, så impulsen och reflexen ser ju på så sätt likadan ut - och jag har lyckats vända den andra, så det här skall väl gå bra det också.

:-)