Paranoia

Igår fick jag mig en riktigt överraskning. Mitt ex accepterade en inbjudan om att bli vän på Facebook. Mig veterligen har jag inte bjudit henne som vän och blev riktigt nojjig som ett resultat.

Först så var jag ok med det och tänkte inte så mycket på det. Men sen, efter en kort stund blev jag helt paranoid och kom ihåg hur hon i varje givet tillfälle använder all information hon kan om mig för att argumentera om saker i rättegången.

Som ett resultat gick jag in på mina inställningar och drog bort all information från hennes access till min profil. Hon kan i stort sett bara se basinformationen.

Känns inte så roligt att behöva göra detta, men jag vill inte att hon skall vara och rota i mitt liv. Jag litar inte ett enda dugg på henne som människa och tror inte hon har några som helst snälla avsikter i sin relation till mig. Så, visst - bekanta är en sak, vänner en helt annan.

Kanske, och det slår mig just nu, så är det tack vare hennes agerande som jag inte riktigt vågar släppa taget runt min relation till andra kvinnor. hennes exempel har skrämt mig nå så grundligt att jag inte riktigt vågar tro att det finns kvinnor med snälla och oskyldiga avsikter. Men, samtidigt så ser jag ju hur detta argument är en rädsla som jag behöver utmana. Och bara för att man fikar eller käkar med en kvinna skall man inte gifta sig och skaffa barn - inte ens är det ju säkert att den kvinnan jag fikar med är intresserad eller har några som helst avsikter bortom en god kopp kaffe och trevligt sällskap.

Ibland känns det jobbigt med alla insikter, jag blir så tragisk i min självbild. Hopp, förväntan och längtan blandas med rädsla och misstro. Men, mitt kortsiktiga mål är ju faktiskt att bara umgås med kvinnor för att få lite exempel på snällhet, enkelhet och okomplicerade vänskaper - inte skilsmässa och paranoia.

Nej, har en jättebra dag allihopa så hörs vi snart igen.

P