Ibland kan jag bli ganska trött på mig själv. Känner att jag kanske tjatar om samma sak lite för länge. Du vet så där att man går fast i ett resonemang och blir lite tragisk i sig själv. Det känns som det är dags att ta itu med det och börja skapa lite förändringar i attityd.
Jag skall idag ta itu med lite saker runt pappas bortgång. Givetvis har jag liter ångest runt detta, att stänga ner en mycket viktig människas liv är inte lätt. Men, det är dags. Jag måste göra min del i detta och gå vidare.
I går när jag kom till Pappas gamla lägenhet kom det så igen. Jag har under de senaste dagarna känt samma sak - ett växande behov av att prata med pappa. Så, med risken att låta lite knäpp, jag har prata med pappa under de senaste dagarna och förklarat vad jag gör och varför.
Meningen var att vi skulle dela på lägenheten här i Stockholm. Pappa skulle flytta till Thailand under vintern och jag skulle ha lägenheten i jobbet. Men, i och med lånemarknad, ekonomi och min situation med oklar framtid etc. så kom jag och brorsan överens om att göra oss av med den.
Bra eller dåligt, så är det. Jag känner i och för sig en frihet och en öppenhet i detta. Jag kommer att få friheten att skapa mitt liv. Jag kommer att få ta mina beslut. Även så känner jag en total öppenhet om framtiden. Jag kan ju hamna vart som helst. Det är faktiskt så jag känner, platsen jag kommer att bo på är helt öppen - jag låter tillfälligheten bestämma.
Så, inga komplicerade saker idag. Livet är bra.
1 comment:
Kämpa på :) Jag tycker att det låter härligt att du snackar med honom. Inte alls knäppt.
Kram
Post a Comment