Hej. I stället för att skämmas och låtsas som ingen är fel säger jag det direkt. Jag är deprimerad enligt doktorn. Blev sjukskriven i en månad och skall börja prata med nån terapeut. Inte för att jag är det minsta överraskad, jag sitter ju mitt i min verklighet och ser de symptom som är - isolation, trötthet, hopplöshet och total brist på engagemang. Så, visst är det rätt.
Det kanske är bra att jag tillslut gick till doktorn och tog tag i detta. Jag sa bestämt nej till medicin. Då är det bara samtals terapi kvar. Helt ok, lite samtals stöd i sorgearbetet, runt vårdanstvisten och lite hjälp med att balansera mitt arbete är inte helt fel.
Jag kan inte sluta tänka på en amerikanskt devis. Om någon säger FINE betyder det; Fucked Up, Irrational, Neurotic and Emotional. Det är faktiskt lite så det är - på ytan är det ok. Jag fungerar och lever som sig bör. På insidan finns det 3-4 stora frågor som jag behöver lite tid att avsluta bearbetningen med - skall försöka ta det lungt och göra detta.
Så, om jag skall vara riktigt ärlig så känns detta inte riktigt bra. Jag känner mig som en svag människa som är totalt oattraktiv och så. Ingen vill ta i en deprimerad person med tång. Kanske är detta sympotomatiskt med tillståndet - jag känner hur självkritiken bearbetar min optimism med pessimism.
Men, om jag bara tar det lungt och tar en sak i taget. Vilar och inte har brottom. Skiter i ekonomiska problem och hoppas det löser sig enligt den plan jag har. Lämnar över det faktum att Ex frun inte vill förhandla om vårdnaden med mig, utan kommer träffa min advokat nästa vecka och gå den rättsliga vägen - samt litar på att de projekt jag förhandlar om kommer att gå igenom de närmaste dagarna så löser detta nog upp lite plats att bara vara.
Mina nära och kära är väl de som tagit smällar av mitt humör. Snäser och säger alldeles för hårda saker. Detta har varit sant de senaste dagarna då jag hamnat i en hel massa små konflikter med alla möjliga. Mycket av detta handlar om mig och hur jag bemöter andra människors rädslor och liknande. Men, jag har också rätt att inte vara tillräcklig ibland. Jag har rätten att inte vara perfekt. Sorry, men jag är inte räddaren av världens problem.
:-)
No comments:
Post a Comment