Saigon - ohh my god!

Kom till Saigon idag pa eftermiddagen. Tog en buss pa morgonen, det tog 5 timmar att kora 18 mil - detta i 35 gradig varme och en tokig bussforare. Vagregler och liknande ar inte riktigt vad vietnameserna agnar sig at att folja.

Rott ljus till exempel ar bara radgivande och kanske, eller kanske inte ar nagot de tittar pa. Hoger och vanster trafik likasa. Skall man svangavanster borjar man gora det nar det kanns bra - ofta flera hundra meter innan korsningen eller sa. Man lagger sig bara langst till vanster och kor mot trafiken, mitt ibland gangtraffkanter och motande trafik.

En annan losning for omkorning som ar vart att namnas ar att trafikdelare inte riktigt delar pa motande trafik, om en omkornins skall goras ar det ju bara bra med en trafikdelare som gor att det finns gott om plats att kora om - detta aven om det kommer en stor jakla buss i mote. Denna situation var helt sjuk, bussen vi motte vejjade bara undan och var en total livsfara for alla de hundratals mopeder som verkar finnas i omgivningen hela tiden.

Sa aven omkorning pa insidan, samtidigt som det paserar mopeder innafor och en annan buss kor om pa utsidan, vilket gor det 4 i bredd - i en riktining. Detta samtidigt som det kommer motande mopeder och gangtrafikanter. Helt jakla sjukt. Jag satt och blundade nastan hela tiden. Tokstirrade i boken och hoppades att allt skulle ga bra. Konstigt nog syns det inte sa mycket olyckor, ibland ser man en foksamling som star och stirrar pa en kraschad moppe, eller en ambulans som svischar forbi.

Saigon, saigon. Vilket jakla stalle. Det sags att det finns 8-10 miljoner manniskor har. Det ar omojligt att rakna, det handlar visst om natt politiskt (kommunistiskt) befolkninsinitiativ da man flyttade ut manniskor pa landet med tvang. Men de verkar ha flyttat tillbaka utan tillstand och till raga pa allt kopt en moppe. Ungefar halften av alla innvanare i Saigon har en moped. Sa varje dag ar det 4-5 miljoner mopeder ute i trafiken i denna stad. Med kaotiska trafikregler ar det tuta och kor som galler. Alla tutar pa allt - hela tiden.

Nar jag kom hit slog det mig med en valdans chock - allt ljud, alla manniskor, varmen och alla sopor. Det ar utan ord vilken upplevelse det ar att vara i Saigon. I och med att det ar en socialistisk stat sa finns det en valdans respekt for polisen. Och poliser finns overallt. Jag sag i alla fall en gubbe som blev tagen for att ha forsokt kopt sig lite sex. De ar stenharda, vilket ar bra faktiskt. Det ar inte alls som i Bangkok eller Phnom Phen dar man konstant far erbjudanden om sexshower och sexy massage, det har bara hant nagra fa ganger - och det far man se som en bra sak. Vad som jag daremot far fragan om var och varrannan meter ar opm jag vill kopa gras. Men, ett rakt nej och en klapp pa axeln ar oftast vad som racker.

Inte sa mycket fylla annu heller, men jag bor mitt i backpacker kvarteren i saigon och forsta natten kommer tagande - sa jag far aterkomma med det. Men intrycken ar manga. Bra och daliga faktiskt. Skitigt och hogljutt, Nej!, jag vill inte aka moppetaxi eller kopa gras, nej jag vill inte komma in dar, aka dit eller vad det nu ar det vill salja. Men, den dar kanslan av asiatiska stader med puls, liv, dofter och sa mycket folk att man bara kan satta sig vart som helst, kopa en iskaffe och titta pa manniskor i timmar utan att kanna rastloshet ar fortrollande. Pulsen ar total. Metropoliten i mig skriker efter mer, vill resa vidare, se mer. Sla ut vingarna och hoppa fran stad till stad for att se, smaka, lukta en kultur i taget. Minnena fran andra resor kommer over mig och jag jamfor, kommer pa saker, studerar och kanner in vad som hander. Det ar totalt, vidunderligt att resa. Att inte enns ha en karta, ann mindre en resehandbok eller Lonely Planet bok har gjort att jag bara gar pa kansla och fragar mig fram. Inga forberedelser eller planer. Inga namn pa hotel, gator eller vad det nu ma vara. Bara magkansla och sokande.

Jag ar overvaldigad idag. Trott och sliten. Har druckit for lite...men jag ar lycklig och kanner hur jag far massor av inspiration och livsgladje. Jag far sjalvkansla och styrka. Jag far agera pa beslut och ta eget ansvar. Jag far helt enkelt kanna efter och bara vara - I alla fall i tva dagar till...

P