Dags att komma igang

Halla dar!
Nu ar jag sa pa vag att aka hem snart. Jag har en hel dag kvar har i Mui Ne, sen tar jag taget till Saigon och tillbringar en dag dar. Pa Torsdag sa lyfter sa planet hem igen.

Idag kande jag sa att jag fatt det jag velade med denna resa, kraft att bli rastlos och ivrig igen. Kanske kommer det annu mer om jag bara tar det lungt nagra dagar till, jag hoppas det. Men, det vet jag nog mer om senare.

Under det senaste 10 dagarna har jag last 5 bocker. Jag har fullkommligt plojt igenom dem pa lopande band. Kanns skont att ha fatt tid och rum att flyta med i en bok och fardats genom dess berg och dalar. Jag har markt att jag faktiskt alskar att lasa. Min fantasi flyter med; ena dagen ar jag en sniper i irak, andra dagen en deckare i Australien. Skoj med att fa vara fri i tanken och bara kanna att det ar ok.

Jag laste en bok om Goteborg i gar, en deckare som var helt ok. Men, vad som faktiskt hande var att jag blev pamind om 1994, nar jag bodde i Ljungskile och pluggade. Bland annat var det ett forhallande (eller tva om jag skall vara arlig) dar jag betedde mig riktigt daligt. Nar jag fick veta att jag skulle in pa Kaospiloterna i Danmark sa var jag iskall mot dem och faktiskt helt sjalvupptagen och blev alldeles oversvammad med mitt ego.

Nu nar jag tanker tillbaka har jag faktiskt inte haft en sund relation efter den varen da de hande en massa skit. Jag strulade runt. Fick mycket bitande kritik av lararna och fick massor av foda for att kampa mot strommen. Min jounalist larare var varst,m jag tror inte ritkigt han gillade mig som person, han kritiserade mig i allt och forsokte trycka ner mig. Jag vart riktigt arg pa honom och levde pa den ilskan lange. Jag tror faktiskt att jag blev grundligt sarad av en vuxen manniska som inte ville att jag skulle lyckas.

Men, nu blev det ju sa att professionellt har jag faktiskt klarat allt jag gett mig in i. Inga mal har varit for sma eller for svara. Jag tror faktiskt att mycket av den kraft jag haft under dessa ar kommer fran den situationen. Jag satt i utvecklingssamtal med de tva lararna och han hade mage att trycka ner mig. Jag svara att han, som ansvarig larare och vuxen manniska totalt hade misslyckats i sin vagledning och latit en elev hamna i san situation. Han borde inte oppna kaftenb och ga hem till sin lilla karnfamilj och dricka sitt sliriga vin, for det verkade ju som om det var det som var hans grej.

Men, tillbaka till processen nu da. Jag lag och tankte pa detta igar och i natt. Sag varje situation och skeende som det var, inte som jag ville det skulle vara. Sag min del i det hela och erkande de fel jag gjorde. Hansynslosheten och kanslokylan mot andra manniskor. Brist pa ansvar och efterlevnad. Smygandet med skiten och egotrippen som faktiskt fortsatte i manga ar. Men allt detta var ju inte jag. Jag ville nog bara finna en vag ut ur det som varit i Falun dar jag pa natt satt gatt igenom miyy elddop. De kopplinagr jag hade med folk som inte vill lyckas. De personer som idag ar spoken i sin egen verklighet.

Jag tror att natt haller pa att handa med mig. Jag haller pa att omsa skinn. Min personlighet haller pa att forandras. Kanns faktiskt skont och upplivande i all sin konstighet. Jag ar befriad fran manin och lusten att rymma. Kanske finns lite kvar - radslan ar i alla fall dar ibland och haller mig isolerad fran relationer och sakra beslut.

Men, natt ar pa gang. Jag omsar skinn och kommer vara en starkare manniska efter denna resa ocksa. Framforallt kommer jag vara en lugnare och mer utvilad manniska nar jag kommer hem. Ingen panik, alla pa en gang.

P