Nu börjar höstens mörker äta sig in under mitt skinn. Jag känner en total ovilja att engagera mig i jobbet, drar mig för att gå upp och suckar mig igenom dagarna.
Känner att jag sover på nätterna, men vaknar och är precis lika trött som jag var innan jag somnade.
Men, det är snart dags för ändring på det. På lördag åker jag och firar jul med barnen i Mexiko.
Känner hur jag vill vrida fram klockan, driva på tiden, skynda mig igenom dagarna.
Längtan är enormt stor. Gigantiskt stor. Helt enormt stor. Känner att jag inte kan beskriva hur stor.
No comments:
Post a Comment