Vobbligt

På onsdag skall jag åka till San Francisco och hämta mina barn. Det var 3 månader sen vi sågs och det känns mycket på insidan.

Visst, det skall bli underbart och härligt på precis alla sätt som finns! Jag har hundra drömmar och bilder om hur det skall bli och kännas. Det blir alldeles säker helt fantastiskt.

Varför jag tar upp det och skriver om det är hur det påverkar mig just idag. Det är inte lätt inombords. Jag kastad mellan längtan och sårbarhet, värdelöshet och otålighet och mår ganska dåligt.

I relationen jag precis haft indrar jag hur mycket av detta som skapat situationen. Jag i alla fall min del i det hela!

Helt ärligt är det nog en hel del. Jag behöver bekräftelse och behöver kärlek. Dels så är det en hel månad med jettlagg och massor av osäkerhet i min pappa roll, dels töms jag på ganska mycket kraft som jag kanske känner att jag inte riktigt har!

Kvinnan som tagit paus från mig träffade jag igår kväll. Vi pratade och jag är fortfarande beredd att vänta ett tag för att se hur det går. Hon vill absolut inte lova något men önskade att jag kunde vänta utan löften i alla fall.

Mitt svar var lite som det brukar, jag skickade en stor bukett med blommor med bud idag!

Jag vet inte om det är rätt, men jag är en intensiv och impulsiv känslomänniska som gör så här. Jag har och en ganska låg självkänsla för tiden och har svårt att bli lämnad.

Vet inte vad som är rätt, men det hjälper i alla fall att skriva ner det.