Ganska bra tack!

Är så sakteliga på väg hem igen. Känns som jag har varit borta en hel evighet nu, så det är dags att åka hem och återskapa lite rutiner igen.

Sommaren har passerat och jag har fått vara med mina barn precis tillräckligt mycket. Jag känner faktiskt att det är lite mycket. Har varit med River i 3 veckor i streck, och Saffi i två.

Dom kommer hem till mig om en liten stund igen, men sen är det bara middag tillsammans kvar.

I morgon eftermiddag sätter jag mig återigen på ett plan och flyger till Sverige. Denna gång så har jag bilen på Arlanda och skall köra till Dalarna direkt tror jag. Sen upp till Umeå ganska omgående. Saga har tagit hand om katten alldeles för länge och jag känner mig riktigt skyldig för det.

Men, tiden med barnen har brungit många nya insikter. Jag har växt som människa och blir fortsatt påmind om hur lite jag egentligen har en aning om här i världen. Speciellt runt mig själv och min bild av mig själv. Vem jag är, hur jag är och vad jag anser mig vara. Känner en tacksamhet till att jag får genomleva detta just nu och får de insikter som jag fått. Med stor ödmjukhet och omsorg om världen måste jag säga tack. Mina rädslor påminner sig varje dag och min strävan efter att komma i ordning går framåt med stormsteg.

Jag har insett att jag inte längre behöver se målet, veta resultaten eller staka ut min väg. Jag inser att jag bara behöver stoppa in rätt intention och vänta på belöningen. Arbetet jag gör, och fortsätter att göra är rätt. Mina förväntningar börjar bli realistiska och avskalade från tokiga föreställningar och orealistiska proportioner. Dagdrömmar handlar om just det, dagdrömmar. Inte flykt eller önskan att försvinna.

Nu väntar hemresan...