Ärlighet, villighet, öppenhet

Vet inte riktigt hur jag skall börja, men jävlar vad ensam jag blivit efter att Pappa dog. Känner mig riktigt tom och lämnad av min bästa vän.

Det är väl lite så att jag pratade om nästan allt med pappa. Han förstod någonstans hur jag hade det i mitt huvud och jag kanske förstod honom.

Idag känns det verkligen som jag förkorat en del av mig själv. Pappa var väldigt viktig för mig sen jag kom från USA, och nu är han inte här längre.

Jag kommer nog att klara detta också, men ojoj va jobbigt det är att fatta detta. På Onsdag skall jag åka söderut igen, skall vara borta i 3 veckor. Åker till Stockholm först, sen dalarna och sen till barnen igen nästa fredag. Skall bli skönt att få resa, men med denna ensamhet jag känner är det jobbigt.

Men, jag skall klara detta också. Mitt liv kommer att bli bra, ensamheten kommer kanske att försvinna. Men, jag är ledsen idag.