orolig och ofokuserad

Hej. Sitter och borde väl redan ha gått och lagt mig - men har en väldans oro och rastlöshet. Skall i morgon åka iväg på en tre veckors resa. Åker först till Stockholm och tar hand om begravningen, sen firar jag jul i Dalarna och sen till USA på annandagen. Kommer inte hem förenns min födelsedag den 8:e januari.

Känner i och för sig igen allt det som känns. Men, i alla fall. Känner mig ensam och utanför i och med mitt levnadssätt. Reser mycket, jobbar med saker som folk nästan blir rädda för och är en jätte ärlig människa.

Jag har tänkt på just detta ett tag, jag skrämmer bort en del människor med mitt liv - det blir en sorts konstig distans och jag känner mig som ett ufo. Kan inte riktigt prata med nån om jobbet, det är ingen som kan relatera riktigt. Samma med tjejer, när man börjar snacka så blir det en konstig distans som gör mig obekväm. Vill inte tränga mig på och väljer att läsa kroppsspråket om distans.

Det är inte enkelt att vara mig. Jag försöker och väljer ofta att inte prata så mycket, är rädd för att det skall bli uppfattat som skryt. Försöker också att vara snäll runt andra människor och inte tränga mig på. Men, allt detta fina gör ju också att jag är ensam - speciellt nu när jag faktiskt skulle behöva någon som lättar mitt sinne. Men, jag undrar om någon någonsin kommer att tränga sig ut ur sitt skall och sin rädsla och våga mötas?

P