Oj vilken dramatisk titel. Kanske behöver jag lite drama i min värld just nu? Men, jag försöker komma igen och reflektera lite på vad som pågår just nu, och visst är det en hel massa som händer.
Jag håller på att försöka spränga min bubbla och bli mer öppen med min omgivning. Jag har märkt att jag mest hela tiden regisserar mitt beteende och passar in för att inte utsätta mig för den möjliga bort sorteringen. Jo, så är det, jag har en kraftig övertygelse om att jag inte duger som människa och måste anpassa mig till min omgivning för att få vara med. Låter ganska tragiskt när jag tänker på det - som en ung pojke som inte har självförtroende nog att vara sig själv.
Och om sanningen skall fram så har jag nog alldeles för lite självkänsla i jämförelse med mitt självförtroende. Under årens lopp har det blivit så enkelt att prestera gentemot min omgivnings behov, och jag har helt enkelt glömt bort min inre väg och vilja. Ibland lyssnar jag på tjejer och deras kamp mot dominanta killar, det känns faktiskt lite likadant. Jag hamnar i bekräftelse beteende och glömmer mina egna behov.
Så, vad innebär då detta? Jo, jag sitter ju här och erkänner min litenhet för en värld jag inte har koll på. Jag vet ju inte så mycket om vem som läser mina poster. Det är faktiskt ganska skönt, att få vara helt öppen och ärlig om mina svagheter inför en grå publik. Givetvis inser jag ju att detta kan komma i fel händer gentemot jobb och liknande, men det bryr jag mig inte om. Jag måste finna en styrka i mig och mitt för att klara av allt som framtiden kommer att kräva av mig.
Men, jag är ganska lycklig i alla fall. Har fått lugn och ro. I och för sig försummar jag lite jobb och liknande, men jag kommer att göra det som förväntas av mig, och inte fly.
Hoppas ni har det bra. Jag önskar jag fick bjuda på kaffe och bullar, för jag är tacksam för att jag får använda just din tid för mig.
P
No comments:
Post a Comment