Ambivalens

Hejsan hoppsan.

Känner mig ganska bra idag, ha 12 personer hemma på julbord i går kväll. Skoj och trevligt på alla de vis. Mycket mat och glada pratstunder. Kände att jag stortrivs med att ta hand om mina vänner, fixar och donar med allt. Hjälper barnen med deras, tänder eld i brasan, griljerar skinkan, dukar bordet och startar konversationer med alla under middagen - allt för att få min omgivning att trivas och få en härlig stund.

Jag tror faktiskt att jag lyckades fint, för vi satt till bords i nästan 3 timmar och snackade om allt möjligt. En kommentar som kom sitter fortfarande kvar - "det här är ju jättevuxet, härligt".

Men, jag sitter fortfarande med funderingarna runt jobbet och om jag skall köra på. Känner en riktig trötthet runt att kämpa vidare och ser kanske lite mörkt på det hela. Skall fundera vidare idag dock, för jag vill har lite klart för mig tills i morgon om jag har orken att kämpa igenom.

Därav ambivalensen. Jag slås av en hopplöshet i allt det roliga. Jag tror att det är ett tecken på att jag är trött ända in i själen. I och för sig spelar ju årstiden in, jag vet ju det. Men, jag fäktas med dåliga självkänslor i varje lugnt ögonblick. Värdelöshet, ensamhet och hopplöshet är ständigt närvarande. Helst av allt vill jag mest ligga hemma och sura på soffan och inte omge mig med någon. Men, ambivalensen är ju att jag längtar efter närhet, kompanjonskap och öppenhet. Så, det är bara att bita i det sura äpplet och ta mig kraft att göra något.

det är ju inte så att jag inte gjort något - i torsdags var jag och lyssnade på Rigmor Gustavsson, Sveriges Jazz sångerska nr.1 och i fredags var jag och lyssnade på Eldkvarn. I går hade jag Julbord och i dag skall jag julbaka med några vänner. Men, mitt i allt detta så fäktas jag ständigt med utanförskap och ensamhet - även om jag omger mig med människor och kvalite evenemang.

Det är ju inte så att jag känner total hopplöshet, jag har under veckan dragit en gräns gentemot en flört som inte var mogen att ta ett steg vidare. Jag växte enormt av detta och stod upp för mina förväntningar och förhoppningar. Jag försökte vara respektfull och hoppas så var fallet. Men, man vet aldrig med mig och min vassa tunga. Jag kan snärta till på ett väldigt hänsynslöst sätt och skapa kaos i andra människors liv. I bland är det som en tidsinställd bomb som jag lämnar i rummet när jag går och som smäller av en tid efter det att jag gått. En kvart eller vecka senare kommer ilskan tillbaka med besvikelse och beskyllning som resultat.


I dag skall jag också passa på att besöka julskyltningen. Lite godis, julstämmning och vacker julpynt kanske förgyller min dag ytterliggare.

God jul på er, jag hoppas jag får tillfälle att ge er någon julklapp.

P